Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liknar hafvet, som aldrig öfverfylles, huru många
strömmar än flöda dit. Drick, gubbe, och var glad! Vinet gör
dig ung, glad, sprittande, modig ... vinet gör dig
lyckligare än en gud ... Men, för fan, ni har rätt: han är
sig icke lik. Det är första gången jag sett den mannen
duka under i striden med Bacchus.
Ruys öppnade läpparne och mumlade:
– Jag kommer ...
– Bra, han bryter sin tystnads insegel och öppnar
sin vältalighets slussar. Fortsätt, gubbe! Du sade, att du
kommer. Det vill säga, att du återkommer till dig själf ...
– Det vill säga, inföll Ruys, i det han rätade sig
och såg sig omkring med en fullt medveten blick, – det
vill säga, att jag kommer till dem, som kalla mig.
– Fy, gubbe! Du är drucken och pratar
galenskaper. Upp på däck och tag en pyts vatten öfver
hufvudet!
– Jag skall taga mer.
– Dess bättre.
– Ack ... mitt fädernesland ... mitt Alkmaar ...
och mitt landthus vid hafvet ... Allt åt helvete!
mumlade Ruys.
– Hvad pratar du?
– Galenskaper ... Fyll min bägare, du ungtupp!
– Du börjar krya dig. Din bägare är redan full.
Skål, gamle hedersman!
– Det var siste bägaren, sade Ruys, sedan han tömt
den. – Nu skall jag ha ett friskt bad, och sedan är det
såsom det skall vara. Felix, när du hör Drakes
signalpipa, så pass på ...
– Var lugn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
