- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
471

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hindrade hans följeslagar att betrakta hans ansikte som
var skräckinjagande med sina spända muskler,
sammanpressade läppar, djupt neddragna ögonbryn och den
rynkade pannan, kring hvilken de regndrypande lockarne
oordnadt svallade.

Det var ej så mycket den bråda förlusten af henne,
hvilken han utsett till sin brud, det var skickelsens
förnyade och i hans ögon underbara framträdande för att
ånyo i sista ögonblicket korsa hans beräkningar, som i
denna stund öfverväldigade honom. Han personifierade
sitt öde och betraktade det, allt sedan han förlorat tron
på sin lyckliga stjärna, som en osynlig, öfvernaturlig
motståndare, i kampen mot hvilken han kände samma af
dödskänsla genombäfvade njutning, som då han på hafvet
kämpade mot en orkan.

Drake var ingen klyftig metafysiker, och han
omakade sig föga med att söka lösa motsägelsen mellan detta
hans snarare kända än tänkta föreställningssätt och den
tro han hyste på ett oundlvikligt öde, mot hvilket hvarje
kamp skulle vara fruktlös.

– Må denna dunkla makt styra händelsernas lopp,
såsom det styr världsklotets ringdans vindarnes flykt,
vågornas gång, lågornas fladdrande rörelser! Må det i sin
hand hafva trådarne af folks och enskildas lycka och
undergång! Öfver min hjärnas fibrer styr min egen ande:
han är konung inom sin värld. Jag ställer kraft mot kraft,
ande mot ande, och dukar jag under, kan jag åtminstone
håna.

Med denna tanke höjde han åter sin panna. Under
det roddarne med jämna årtag läto slupen ila öfver vattnet,
såg han upp till de jagande molnen, och då den glänsande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free