Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Före skymningen hade Algernon Sidneys segel dykt
under synranden. Drake, som allt sedan han kom ombord,
icke njutit någon hvila, lämnade nu däcket, kastade sig
på en soffa i akterkajutan och somnade. Vid
midnattstiden vaknade han, gjorde ett slag öfver däck, visiterade
hundvakten och gick därefter åter till akterkajutan tillika
med Skytte, som hitintills jämte Ligelius kvarstannat
däruppe. Vinden och sjögången fortfor, utan att öfvergå till
egentlig storm, och Scylla länsade undan med hela sin
segelmassa utbredd för den skarpa brisen.
Skytte lade sig på den andra soffan i akterkajutan,
men kunde icke sofva. Hans öron fylldes af böljornas
brus och det suckande, tunga andedrag liknande ljud, som
under stark sjögång med jämna uppehåll fortplantar sig
genom fogningarna på ett med elementen kämpande skepp.
Bilder från de händelser han nyss genomlefvat blandade
sig i hans själ med tankar på det kommande, men allt i
oredigt virrvarr, till dess han kände dvalan smyga genom
sina lemmar och försjönk i ett tillstånd, sväfvande mellan
sömn och vaka.
Medan detta tillstånd fortfor, förnam han tunga
suckar, kväfda ångestrop ... han spratt till och vaknade åter
till fullt medvetande. Det var mörkt i kajutan. Han
hörde Drake stiga upp från sitt läger, famla på en hylla,
där elddonet stod, och slå eld.
– Huru är det med er? frågade Adolf, då han vid
skenet af lampan, som Drake tände, betraktade hans
slappa, spöklika anletsdrag.
– Jag har sofvit oroligt, svarade denne.
– Ni måtte ha drömt ...
– Nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
