Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allihop, så snart Becker vaknar, ni tjockhufvade flundror.
Ni inbillar er, att ni kan rymma så här sonika!
Holländarne vände om och gingo tillbaka till skansluckan.
Då de kommit dit, uppgaf den ene en skarp hvissling.
Ögonblicket därefter hördes ett brakande:
stormärsrån föll ned på däck midt ibland den öfverraskade
vakten, seglen började fladdra, fartyget reste sig hastigt mot
lovart.
Innan vakten hunnit sansa sig, hade såväl de vid
skansluckan samlade holländarne, som deras båda
kamrater, hvilka smugit sig upp i tacklingen och sönderskurit
toppläntor och andra tåg, kastat sig i jullen, kapat
fånglinan och stött ut från briggen.
– Myteri! skrek Parker och blåste larm.
Befäl och manskap väcktes ur sin sömn och rusade
upp på däck. Så snart Drake hunnit utreda förhållandet,
förklarade han för andre löjtnanten, att denne genom sin
vårdslöshet förbrutit sitt lif, då Adolf kom emellan och
med sin förbön räddade gamle Parker. Folk skickades
genast upp att laga skadan, och sedan detta ändtligen
skett, befallde Drake att taga in öfverseglen.
– Förstår jag er rätt, kapten? Ämnar ni invänta
fienden? utbrast Ligelius.
– Ja, svarade Drake, – hvarför räkna minuterna
och ängsligt uppskjuta hvad som dock måste ske? Hvem
kan ändra Ödets beslut? Jag har ledsnat vid att vara
det jagade villebrådet.
– Godt, kapten.
– Jaguaren vänder sig mot sina förföljare,
sönderrifver hundarne, sliter jägaren i stycken ... Mina vänner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
