- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
497

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fortfor han till Adolf och Felix, – gån ned och njuten
den korta hvila, som kan förunnas er! Jag stannar på
däck och skall purra er i rätt tid. Om en timme börjar
morgongryningen: då är stunden inne.

– Kom, sade Ligelius till Skytte. – Jag är
meddelsamt stämd, och tiden går fort under samtal ... Nej,
icke till akterkajutan! Jag tål icke att se den fördömda
penningkistan. Följ mig till min kabyss!

Ligelius tände kajutlampan och slog sig ned på
bänken bredvid Skytte.

– Vi få således en ny dust, sade han, – jag
undrar rätt, för huru många af oss den uppgående solen är
den sista ... hör på, Skytte, jag vill ej dölja för er, att
jag önskar, att ni vore långt härifrån ...

– Hvad menar ni? sade Adolf och vände sitt bleka
ansikte mot Felix. – Ni förstår icke hvad ni säger. Vid
dessa plankor har jag fäst mitt lifs sista hopp ... Känner
ni ej mitt lefnadsmål?

– Bah, afbröt honom Ligelius, – ni är en
yngling, och det anstår en sådan illa att tala om sitt lifs
sista hopp och framför allt att fästa det vid ett så
bräckligt ting som detta gamla skeppsskrof. Jag varnar er,
Skytte. Förtro er till ingen, utom till er själf! Ja, jag
vill tala än tydligare: akta er för den ledsagare, som Ödet
gifvit er! Han är en annan, än han för er vill synas.
Lägg icke er framtid i hans händer: den är för god att
förvaltas af honom. Skytte, er framtid bör kunna varda
ljus och lycklig, ty intet samvetsgnagande minne af det
förflutna kastar ännu sin långa skugga öfver den bana,
som ligger framför er; ni har ännu intet skäl att
förtvifla ... ack, lycklig ni!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free