- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
517

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Slutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i gång, klagoskri skallade i det ödsliga hvalfet, blod flöt
öfver dess golf, Ingrid låg rådbråkad vid hans fötter, och
ett benrangel, kringfladdradt af en trasig prästkappa,
svängde en eldbrand mot hans hufvud. Med Elin i sina
armar ilar han ut ... och ser sig på afrättsplatsen
omgifven af en spöklik spetsgård, begapad af tusen stirrande,
blodtörstiga ögon: bålen flamma, flickan rycktes ur hans
armar och släpas till stupstocken, bödelsyxan lyftes öfver
hennes hufvud. Adolf uppgifver ett rop av fasa, vaknar
för en kort stund till ett oredigt medvetande därom, att
han drömt, och ser kring sin säng gestalter, hvilkas drag
han ej förmår urskilja. Men dessa undanträngas åter af
drömbilder, som röra sig i en förvillande dager af
verklighet. Han genomkämpar än en gång sina strider på
hafvet, genomlefver åter de långa dagarne af sin
fängelsetid ... till dess han ändtligen vaknar, reser sig upp och
ser sig omkring med förvånade blickar.

Han befinner sig icke i ett dystert fängelse, utan i
ett bekvämt inrättat rum, genom hvars fönstergardiner
en mild dager inströmmar. Vid hans hufvudgärd står
hans vän Erik och håller hans hand i sin.

– Du har sofvit oroligt, sade denne och log mildt
mot sin vän.

– Ack, är det du, Erik? ... Ja, jag har drömt
rysliga drömmar ... och vet knappt ännu, om jag är vaken.
Säg, hvar är jag? Hvad har händt?

– Du är i goda händer ... bland människor, som
vilja din lycka.

– Min lycka! upprepade Adolf vemodigt och
skakade på hufvudet. Därefter tillade han med en innerlig
blick på den unge prästmannen: – är det medlidande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free