Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 19. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det närvarande med dess glädje och framtiden med dess
ljusa förhoppningar, sjönk han till Eriks bröst och sade:
– huru underbara äro Guds vägar!
*
Tre veckor efter detta uppträde sväfvade Algernon
Sidney, fredligt följd af sin motståndare Scylla, på
Kattegatts spegel. Aftonsolen kastade sitt purpursken öfver
hafvet. En lätt bris fyllde seglen.
På Algernon Sidneys akterdäck syntes en liten grupp,
som under tystnad betraktade den i fjärran försvinnande
svenska kusten, tills den sista punkten af densamma dök
under synranden. Då höjdes ur deras hjärtan en
gemensam suck, och de sträckte sina armar mot öster, mot
fäderneslandets flyende stränder.
Men Algernon Sidneys manskap hurrade, svängde sina
hattar och hissade, som deras kapten befallt, den svenska
flaggan bredvid den holländska.
Den lilla gruppen bestod af Vanloo, fru Agnes,
Ingrid, Elin och Adolf Skytte.
Vanloo hade hämtat fru Agnes från den tillflyktsort,
han förskaffat henne på Seland.
Intet rykte om de händelser, som timat, sedan hon
lämnade sitt sorgliga hem, hade nått hennes fristad, och
Vanloo hade beslutit, att de skulle förblifva en hemlighet,
till dess en ny lycka hunnit för Agnes uppspira under vård
af hans broderliga kärlek.
Sorgliga minnen förmå ej slita bandet mellan
fäderneslandet och de barn, som måste lämna dess strand ...
de förmå det ej, äfven om hoppet om en lyckligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0522.html
