- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
528

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Slutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med allt större kraft trängde sig på hans samvete, dukade
hans svaga förstånd under: han vardt vansinnig och
slutade sitt lif i dårkistan.

Hans vän, länsman Askelin, frikändes lyckligt från
den anklagelse, som gamla Karin riktat mot honom, och
lefde många år som en nitisk kronans tjänare.

Långt innan Urban Hjärne lyckades omvända de
maktägande och förmå dem inställa häxförföljelsen, hade
lagman Johan börjat vackla i sina grundsatser om
trolleriväsendet. Under de häxerimål han måste handlägga
öppnades hans ögon mer och mer för verkliga förhållandet.
Detta inverkade naturligtvis äfven på hans omdöme öfver
sonens handlingssätt. Så snart Erik, som ofta besökte
lagmannen och förvärfvat sig hans förtroende, märkte
denna förändring, framlade han för den gamle herrn tvenne
bref, som han efter Adolfs skilsmässa från fäderneslandet
fått från denne. Såväl genom dessa bref, som genom
Eriks muntliga upplysningar, vann nu lagmannen kunskap
därom, att de kvinnor, för hvilkas skull Adolf förverkat
sin fars gunst, voro den ansedde holländaren Vanloos
mor och syster, att Adolf lefde i ett lyckligt äktenskap
med Elin, att han vid Vanloos sida funnit en ärofull
verksamhetskrets i sitt nya fädernesland, och att den enda
längtan, han ännu kände ouppfylld, vore att åter få
omfamna sina föräldrar. Den gamle Skyttes ögon fylldes
vid dessa underrättelser af tårar, han skref genast och
besvor sin son att oförtöfvadt återvända till sin far, som
trängtade efter försoning. Lagmannen räknade de dagar,
som måste förflyta, innan han åter kunde få trycka sin son
i sina armar. Slutligen kom Adolf, åtföljd af Elin, Ingrid
och Vanloo, och den skönaste försoningsfest firades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free