- Project Runeberg -  Fridas andra bok /
5

(1929) Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Birger Sjöberg skrev när Fridas bok kom
ut följande om uppkomsten av denna krets
av visor:

Det fanns en gammal gitarr i mitt hem, vilket för
resten var beläget i den lilla, mycket tysta staden
Vänersborg, och denna gitarr började jag treva på vid
18 års ålder. Tidigare hade jag, som så många andra
unga herrar och damer, nödgats taga pianolektioner,
men pianot slarvade jag med, mest spelande efter gehör
och blev snart ganska ledsen på det instrumentet. När
jag lärt mig ackompanjera på gitarren, tänkte jag en
gång att det kanske kunde lyckas mig att göra en visa,
som var min egen till text och musik. Så skedde. Min
mamma och pappa tyckte naturligtvis att den var
utmärkt, liksom ock vår gamla goda hushållerska,
som varit restauratris på ångfartyget Laxen och
som svor smått på östgötadialekt. Sedan jag sålunda
av de tre enda auktoriteter, vilka för tillfället
funnos att tillgå, erhållit en frisk lagerkrans för
ifrågavarande visa, som visst var skriven på uselt
och falskt klingande västgötamål i den då mycket
använda landsmålsgenren, gjorde jag snart flera
visor. Slutligen fick jag några av dem publicerade
i en skämttidning, dock utan musik.

Något egentligt allvar av visskrivningen blev det
emellertid icke förrän under de senaste fyra åren. Det
var så roligt att gå med gitarren i famnen och driva
fram visor om kvällarna, en ganska barnslig glädje
visserligen, men stark och äkta ändå. Så småningom
länkade det sig till en småstadsserie, sådan den
nu kan vara, och Frida blev häri huvudpersonen,
sådan Frida nu kan vara. Eftersom jag, trots allt
slarv, kunde spela en smula piano, blev det mig
möjligt att själv arrangera visorna för detta
instrument. Uppteckningen verkställdes emellertid
av musikdirektör Hjalmar Johansson i Hälsingborg,
som gav mig flera goda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:18:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fridbok2/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free