Giv mig ett strängspel att ljuvligt leka
för alla hjärtan trånande och veka!
Gör mjuk och lätt min tunga hand att smeka
de fina kinder drömmarna gjort bleka!
Du borgens hvita duva, solen sjunker
och månen framgår över liljors dal;
då suckar under lindarna din junker,
den evigt ömme junker Näktergal.
Giv mig en sång för dem som le och glöda,
när trotsigt unga glädjetoner flöda!
Giv mig en rastlös fot för dansens möda
och trofast arm att tärnans midja stöda!
Kom, hyddans bruna lärka! Jorden fejas
och blomstren springa rikt ur gren och lök.
Med skogens vårspel blandas min skallmejas;
jag är din evigt glade spelman Gök.
