Vi veta hon skall komma
en gång till makt och spira,
då hallarna stå tomma
där jagets präster fira
sin grymma Molokskult.
Som i advent går sången,
i helig väntan fången,
med bröst av andakt fullt.
Hur länge skall hon töva?
Stå upp, o värld, och öva
den högas hyllningspsalmer,
gå ut och vägen löva
med björkar och med psalmer!
Bryt ner de gyllne krogar,
hvar borg för last och skam,
bygg stugor och bygg logar,
där hon vill draga fram!
Än intet öga skådar
den stjärna som dig bådar,
sitt sekel ingen vet;
men medan natten skrider,
vi se mot dina tider,
o moder Barmhärtighet!
Se, dina tempel trona
i alla gröna dungar!
Dit komma jordens kungar
och böja djupt sin krona,
och stapplande sig samla
de trötta och gamla
och finna hvila där.
Där läkas rivna sinnen,
där slockna nödens minnen
och själviska begär.
Se, jordens judar komma
med sina penningpåsar!
De nya släkten blomma
inunder trygga åsar;
och älskog går i drömmar
vid dina lunders strömmar,
ej synd, ej sorg han vet.
Och jordens skalder nalkas,
då sommardagen svalkas,
och sångens offer brinna
för jordens härskarinna,
gudinnan Barmhärtighet.
