Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärjungar, framlidne Medicinalrådet Sv. Hedin, har öfver dessa i Minne af von Linné, Fader och Son, lemnat några närmare underrättelser. [1] Linné höll dem nemligen sjelf mycket hemliga, och det var aldrig hans afsigt att meddela dem åt allmänheten, utan endast att öfverlemna dem till en älskad son, såsom en döende faders sista testamente och varningsord. Derom vittnar tydligen förordet:
Min Enda Son. [2]
Du är kommen i en werld, den du icke känner,
Du ser intet werden, men undrar på hans pracht,
Du ser alt gå confust, som ingen såget, hördet,
Du ser de wackraste Lilier qwäfjas af ogräs;
Men här bor en rättwis Gud, som giör hwario rätt.
Innocue vivito, numen adest!
[1] »Nemesis divina eller Vedergällningsrätten antog v. Linné för en aldrig uteblifvande följd af vissa begångna brott, ..... hvartill han äfven räknade det svagare könets förledande under löften om trohet. Häröfver hade han samlat en mängd ganska besynnerliga historiska drag och antecknat dem på små papperslappar, instoppade i ett fodral, som liknade dem, i hvilka psalmböcker förvaras. En dag, då v. Linné med mig, såsom curator för Småländska nationen, förehade vissa angelägenheter, föll talet på en landsman, som begått ett brott af förenämnda slag. Linné framtog då detta fodral och lät mig på höft uttaga tvenne särskilda anteckningar. Den ena ... [återfinnes i det följande under rubriken Bilmark]. Den andra anteckningen rörde en man, som under löfte om äktenskap vanhedrat och bedragit ett ungt fruntimmer och derför pligtat igenom beständigt vidriga öden. Med hänförande till den landsman, om hvilken talet nyss varit, sade v. Linné (med tryckning på I, som han alltid vid tilltal nyttjade): »I lefven längre än jag, I skall få förnimma, att N. N., som så nedrigt förhållit sig, tar en ömkelig ändalykt.» — Denna mannen uppdrogs 22 år derefter ur sin brunn, i hvilken han hade såsom sjelfspilling dränkt sig.»
Hedin anf. st. 2, sid. 62.
[2] Här, liksom öfverallt, der ej annat uttryckligen säges, har Linnés handskrift till stafning m. m. noga blifvit följd. Endast kommateringen, som i manuskriptet ej sällan så godt som alldeles saknas, har utg., för att göra framställningen lättare begriplig, tillåtit sig bringa i närmare öfverensstämmelse med nutidens bruk, hvarjemte förkortningar och tecken blifvit utbytta mot fullständiga ord. Ett och annat otvifvelaktigt skriffel har ock rättats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/friesnem/0007.html
