Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ena bonden i Hamarby liberal, hurtig, alt räkte till; huset
gladt, snygt. Den andra bonden snål, nisk, idog, alt surt, blifwer
äfter i alt sitt arbete. 1770 mutatur scena. Den senare bonden
alt snygt, gladt, förmögen; den förra äfter samma dag alt emot.
En arbetar, komer ej ur stället, en annor sitter på önske
stohl, som Broman. En later stiger up till högsta grad; en idog
står och komer ej ur stället. (63)
Lyckan [1] anklagades af menniskorna inför Jupiter.
Vredgad kallade Jupiter Lyckan att stå till rätta. Hon förklarar, att de
flesta af Jupiter skapade äro kältringar och att de sjelfva skulle
visa, att de äro sådana. Hon utbreder på skådeplatsen en vacker
duk, kastar derpå guld, silfver, perlor, ädelstenar, kronor, tiarer,
vapen. Alla rusa i vansinnig ifver tillsamman. En griper en
krona och sätter den på sitt hufvud, andra nedtrampa honom och
rycka henne at sig. En annan tager en tiar, andra sönderslita den,
under det att de bemäktiga sig densamma; åter en annan roffar
åt sig guld, som med våld honom af andra frånröfvas. Alla ryka
sålunda i hop, den ene förtrampar den andre. Men bredvid står
illistig och tyst en rädd gosse. Han smyger sig fram, plockar
åt sig litet guld, derpå litet silfver, sedan annat, men ej mer, än
att han kan väl gömma detsamma, och alltid går han sin väg,
som om han intet erhållit. «Denne är mitt skötebarn«, sade Lyckan,
«de andra hafva sjelfva vittnat, om dina beskyllningar äro sanna.
Denne är blygsam, de andre elaka. « «Rätt, « sade Jupiter, «bort,
ni kältringar! « (2)
Plutus anklagades inför Jupiter, att han mycket illa utdelade
de penningar och Guds gåfvor, som han borde utdela, men
försvarade sig dermed, att hon nu på sin ålderdom. blifvit
blind och icke kunde se, åt hvilka han borde gifva, och
sålunda gjorde fördelningen på måfå. (2)
Regum coronationes ostendunt exemplo civium audaciam.
Rinner win, occurrunt omnes; protervi nil. Slachtas oxe, quomodo,
vivitur absq. lege. Kastas pgr., audaces vix. (2)
Dessutom finnas med öfverskrifterna Obitus (54) och
Mors (55) en mängd, till största delen synnerligen svårlästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
