Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur rabbinernas hemtade berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Acta för blodskuld.
3. Acta för föracht för Gud.
4. Acta för otaksamhet mot föräldrar.
5. Acta för att ruinera ens wälfärd.
6. Acta för att skada den wärnlösa. (5)
Att dömma af de antecknade exemplens mängd synes han
bland dessa brott framför allt velat varnande framhålla alla
låga stämplingar för att störta andras, grundlägga egen lycka.
Undergår den brottsliga ett mot brottet svarande borgerligt straff,
löses han från sin skuld, men i vidrigt fall öfvergår den på
efterkommande intill tredje och fjerde led [1]. Om den brottsliga till en tid
njuter stor, skenbar framgång, sker detta, på det att han genom
desto djupare fall måtte hårdare straffas. Hvarje orättvisa, som
begås i lagens namn eller då man ger en orättfärdig handling
sken af rättvisa, drabbas af Nemesis i dubbelt mått. Såsom förut
visats, såg likväl Linné häri icke något omedelbart Försynens ingripande
eller afbrott i naturens lagar, utan antog att, liksom i den fysiska, äfven
i den moraliska verlden hvarje handling, vare sig ond eller god, hade
sina oundvikliga följder. Till följe af en evig, oföränderlig, rättvis
verldsordning måste således den brottsliga, ofta med qväfvande af
samvetets röst, mot sin vilja störta sig i förderfvet. Flerestädes antages
det dock äfven, att oskuldens och de förtrycktes suckar öfver brottslingen
nedkalla hämndens domar. Liksom det måste synas vår tid en hård lära,
att barn och nykomlingar i tredje och fjerde led måste lida för fädernas
missgerningar, så måste detta ännu mer gälla en sådan dom öfver vissa
personer och slägter, öfver hvilka olyckor hopat sig, att »något hemligt
måste vara syndadt, fast de lefde hederligt och ärbart inför verlden»
(Se not 2). Också hafva åsigterna i flera afseenden
Asp, hofquartermästaren, så rik, så god hushållare, så stark åckerman, sällier årligen öfwer 1000 tunnor säd. Hwem trodde icke honom? Han stielper med sin faëton, får slag i hufwudet, blifwer fiållig. Creditorerne stöta till på 5 tunnor guld; han cederar bonis. Swågrarne bägge blifwa tokuge, som satt mycket in hos Aspen. Swärmodren hade lämnat sin egendom till sina barn, att af dem få revenue. Enda dottren Aspens dör i kopporne äfter barnsäng, gift med Hofrätsrådet Post. Sonen går full med longesot, enda sonen, dageligen spör sin ändalycht. Nulla calamitas sola. Då Gud will straffa, stöta alla olyckor till. Så att nu 1769 kom Guds dom öfwer det huset. Hwad de giort, fick jag ej wetta. Gud dömer ej utan orsak, det wet jag. (l51)
Likartad åsigt torde hafva legat till grund för upptecknandet af följande händelse:
Morga, en bondgård straxt wid Alsike: där bodde bonden Jaen Person, som hade 7 söner. Gifte dem med en annor rik bondes döttrar, som woro 7 och bodde gent öfwer siön. När sista sonen giftes och hade sitt hemkomsöhl, fölgde alla 7 söner och döttrar i en båt. När båten kommer i ögonsichte, går bonden ut med dricka och bränwin att möta wid stranden; i detsamma ser en orcane stielpa båten och dränka alla söner och sonhustrur. När han wänder sig åt gården, ser den stå i liusan loga. Unde proverbium: gick det an för Jan Person i Morga, nog går det då an . . . . . . . (195).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
