Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 HARALDSET’N
«Då sat’n inni inste rommæ å skreik på
me at ’n brann up. Dæ hadde tikji lite verme
i tirirote, mæa e va burte, å i noko anna vé
som låg på åra. So hadde’n vørte rædd
då, ser du, å der sat’n og belja då e kom.
«Jo du er go du,» sa ’n, «du vil brenne
mig op du, mens du løber efter pigerne. Vi
er efter pjørn nu Ole, og skal ikke løbe efter
pigerne. Få ud varmen, og så kan du
sandelig til straff få legge dig uden aftensmad.»
«Han va reint vill. Ja, e fekk kasta ut
tirirote då, ser du, å fekk lagt me. — Men
ein skulde ’kji få ro då helde, før e hadde
inkji liggi lengje, før ’n skreik att:
«Du må slukke den varmen, jeg får jo
ikke sove så lenge det lyser.»
«Dæ glitra og brann lite på åra endå,
ser du. Ja, e tok ei bitte vatn, e, å slo på
vermen; men steinadn voro heite, ser du,
å dæ spruta up, so vermen fauk te alle
kanta. Då skvatt’n up i sengenn, å snudde
se runt i dæ sama, so øska datt like i
au-gudn på ’n. Men då vart dæ vel eit
lurveleven; han tok te a gråte då, gut:
«A herregud, nu har han ødelagt mine
øine!»
«E måtte burt i apotekæ hass, å finne
greiu te å smørja augudn hass mæ. Då
klaga ’n å bar se:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
