Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARALDSET’N
83
«Du gjør nu alting forkjert, du Ole.»
«Men du hadde no vel vøre lengji burte
mæ, då, du va no visst gødt kjend der på
stølen, du Haralsæt’n,» invente en av
jentene å lo.
«Ja, du veit dæ tok no alti’lite ti’,
førjen-tudn voro inkji netup heime då e kom, å
so hadde e mæ me ein tøffel før Tiskere
som e skulde få bøtt.»
«A, du fridde no vel lite te jento mæ!
«Næggu fridde e ’kji lell. Men du veit e
kjende dei, å so va no Tiskeren ill før di at
dei inkji vilde veta noko tå hono.
«Ein mørgo då me gango ut, va e inom
i bu’n, og so heirde’n nøkk e fjasa lite mæ
jento. So sa’n då me gango:
«Er de vakre de piger, du Ole?» A ja,
meinte e.
«Jeg tror jeg vil gjøre dem en pesøk,»
sa’n, å då me kornmo heim om kvelden,
so sa’n:
«Ja i aften så bestiller jeg melken,
Ole.»
«Ja, han fekk spannæ å drog upover; men
dæ va ’kji lengji før ’n kom att, føruta mjølk
å uta spann. Han sa inkji stort, sette se
inåt åra, å glante in i vermen. Om ei stund
so sa ’n:
«De piger var forbandet dydige.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
