Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIL ISLANN OG JAN MAYEN 144
Om kveilen.
Netop nu no’e gledelig!
I dagevis siden vi för fra Jan Mayen,
har vi speidet efter maneter, natt og dag.
Nu endelig ses de første. — Den store hov
må ut, mens vi spiser til kvels.
Gran unnersøker overflate-planktonet.
Stor giede! Pludselig optrer nu Ceratium
tripos (en kisel-alge som gjør morill) i
mengde — altså kystvann eller vann fra
bankene, — just hvad vi efter manetene
må vente.
Hvad vil nu hoven bringe? Den blir
hivd in. Spent forventning. Men da den
kommer op full av maneter, og mellem
dem myller av fiske-yngel, da blir gleden
ombord vill. Gran gikk omkring og sang
og danset. Kapteinen kom ut fra sin kahytt
i bare skjorten, og vilde ikke tro det før
det ble presentert ham en hel tallerken full
av sprettende yngel.
Like ned til Jakob, så måtte han frem
med sin tann-byll i stort kjake-kle’e, og stå
og se på hoven, som var kommet op med
dette vidunderlige: fiske-yngel, ren
torskeyngel — mitt i havet mellem Norge og Jan
Mayen, seksti mil av lann. Gleden smittet
alle ombord. Et nytt skritt fremover til
forståelsen av havets dyre-liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
