Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VED RONDANE OG SØLEN-FJELL 212
før vane å færa åt slik. Min je mente nå
je skulde gredd de, ser du. Utfør ’na
brætte bakken her, auka jo farten stygt; å
så kom svingen der nere, den var mye
verre den gongen heill den er nå, veien er
lagt om sea. Da var de dobbeltsving,
fyst tvers av tel venstre, så helt om i ein
tverr helsving tel høire att. Je lå flat i veien,
gut, fyst på den ene sia, å så på den
are, å jamen gredde je ’n au. Min forbi
svingen sto de ut eit skjær i veien, å
der bar de imot. Så vart je sløngt, å brakk
’ta bene på to steller, ovafør knee’ å
unner, både lår-bene å legg-bene. Der
vart je liggandes. Min je var heldig, — de
var itte mer heill en time, da kom de ein
mainn som skulle åt setra me lass, og hain
hadde heldigvis ein fjervogn som je vart
kjørd neratt på.»
«Gjorde de ikke vont?»
«Å nei, je kain itte seia de gjorde så verst
vont heill; før je korn hematt, min da strømte
blo’e tel. De heldige var, at je hadde slik
en go’ dokter den gongen. Benet vart stelt
så godt som de var molig de. Min
dok-ter’n sa at nå var de slutt både med jagt
og med sykling. Min det fekk’n da itte
rett i. Min lenge låg je, før je vart go’
att.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
