- Project Runeberg -  En Fri-Murares Lefwernes Beskrifning /
102

(1754) [MARC] [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

) 102 ( E
sedau han säfwit ruset af sig, berättade för Häf-Rädet sin
därssap, och, at hans Fru, fvm kiandt igen mit namn, fedan
wi ato tilfammans hos Lands-Hvfdinge-Frun, ssref mig til
angäende hans lvsgifwande. Jag kunde dock ej öpna hannes
bref utan en stark rörelse. Min gifning war’ riktig. Det>
war en trägen förbön, för en stackars Yngling, ffref hon, som
ej war fallen för liderlighet, och som et olyckligt tilfälle lockat
til et parti, hwilket ej tiente honom:, hon päminte mig tvär
fammanwaro hos Lands-Höfdinge-Frun, likasom hon fruktat,
at jag glömt bort hännes namn; hon lämnade äfwen i min
frihet, huru mycket jag wille begära för Skrifwarens lösgif-
ning. Jag läste wäl fyra gänger igenom detta hännes bref.
Jag betraktade hännes styl och ffrifart, ända in til de minsta
pen-drag. Fastän fag hägades, at tro hänne wara oskyldig,
kunde jag ändä ej flippa ätssilliga ledsamma twifwelsmäl, som
spökade för mina ögon. Jag mente mig läsa uti hännes styl
en oro, en ömhet, som ej kunde hafwa annat ursprung än et
kiärt hierta. En stackars Yngling! hwad för en ton, sade jag
för mig sielf? Huru hon beklagar honom? Huru hon älskar
den Skrifwaren! Ach hwad hon är galen i den karlen! och
(Lumman för hans lösgifning, som hon lämnar uti mit be-
hag! Skulle hon kunna givra mer för sin B ro r, eller för sin
Man? All förtr.et, som fölgde med desa tankar, hindrade mig
dock intet, at nyttia tilfället, ej allenast at wifa hänne min
tienstaktighet, utan äfwen at s
e hänne, och med mina egna ö-
gon dvma om hannes upfvrande I stället för swar bad jag
Drängen, som brukeligk ar, anmala min vdmiuka hälsning,
och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frimurare/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free