- Project Runeberg -  En Fri-Murares Lefwernes Beskrifning /
103

(1754) [MARC] [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

) IOZ (
och säga, det jag wille hafwa den ähran, at sielf komma och
höra hans Frus munteliga befallning. D et war intet et be-
sök, at dröja med. J a g wille ej lämna hänne rädrum at be-
reda sig därtil. I ögnablicket blef jag klädd; och äfwen sä
snart kom jag dit. N är jag nämde mit namn, säg jag en
besynnerlig rörelse i hela huset. D ä ra f siöt jag, at Fruns
gunst giorde Skrifwaren til et betydande kräk, och därfvre
mente jag, togo alla del uti hans öde. H an kom äfwen sielf
fram, med krypande ätbörder. H ans Compliment war onö-
dig, at lära mig kiänna honom. J a g säg en W gling om
M erton til Tiugu är, med et dumt ansigte, mustiga ögon och
en illa waxt kropp. D et är dä en sä wacker karl; sade jag
för mig sielf, under det jag geck optzföre trapporna, som gör
den Skiönaste D am e, jag nägonsin sedt, galen i stallen.
Efter jag ej war sä snart wäntad, hade H äf-R ädinnan
ej fätt tid, m lemna sin wanliga kammar-drägt, den nätta
och wackra kläde-bonaden, uti hwilken et alfwarsamt Frun-
timmer är behaglig, utan at täncka därpä! Hon tog emot mig
med en brydd mine, som giorde hännes anseende ännu mera
rörande. S trax t därpä förde hon mig uti nästa rum , där
hännes M an läg siuk emellan lakan. D enna Herren, min
W ä n , sade hon, förekommer otz med höfligheter, som han
borde wänta af o§. Men Ert tilständ min W ä n , tienar oH
til ursäckt. Jag swarade, det min styldighet wore, at sielf
be om förlätelse, om jag haft minsta del utl den händelsen,
som tyckte oroa hänne; därefter berättade jag huru alt sig til-
dra-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frimurare/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free