- Project Runeberg -  En Fri-Murares Lefwernes Beskrifning /
110

(1754) [MARC] [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-AA ) ^IO (
lM tta. J a g kiande endast igen klarleken utaf de plågor, svm
den bedrägliga ssalken nu begynte hafwa i sit följe. T y , j
stället för de liufwa rörelser, som jag ej kunde hindra, när
jag säg den Skiöna H a f-N ä d in n a n ; i stället för den mun-
terhet, söm uplifwade mina tankar, nar wi äto rilsammans,
och i stället för tusende läckra nöjen, som hon tyktes jkapa uti
mit hierta, antingen med et ögonkast eller en god m ine, föll
jag uti et tilständ, som jag ännu ej kan päminna mig man
förundran. O m jag längtade med en frätande vtälighet, at
fä se hanne, sa tvar jag anda ängslig uti hannes närwarv.
D et tyktes m ig, at hon war orsak tll tusende bedröfweliga tan-
kar, som föddes i mit sinne, och, til äfwen sä mänga svrge-
liga rörelser, som spökade uti mit hiarta. J a g hade en otro-
lig begärelse, at höra hänne tala, och nästan ingen lust, at
swara pä hannes tal. O m jag säg pä hänne, sä givrde han-
nes ansigte, hwilket jag tilförene betraktat med en wördsam
förundran, mina ögon orörliga, och fäste dem pä sig hela
länga stunden, utom mit wetande, hwilket jag ofta sielf med
förwirring blef warse. Et ögonkast af hänne tycktes wäcka
mig litet ur denna dw alan; dock den blandning af munterhet
och dygd som prydde hännes wäsende med sä mycken behaglig-
het, halp mig allenast, at falla diupare uti samma tanckar.
J a g w ar angstig, och wiste ingen orsak til min oro M it
klämda bröst andades häftiga suckar, och jag hade ingen ting
hwarken at frukta eller sörga. H äf- R ädct, som märkte än-
dringen utt mit lynne, frägade ofta som en öm M ä n , om
»ägon förtret handt mig? J a g swarade öpenhiärtigt, at det
war

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frimurare/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free