Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alt hwad jag härtils berättadt af min Lefnads-Hiftoria,
har jag ffrifw it, til min to och tids-fördrif, under min länga
och swara Arrest pa Slottet i Jnspruck. Men det, som nu
widare följer om mina öden, har jag for mitt egit nöje satt
i ordning, sä godt jag kunnat, sedan jag besiutat tilbringa
mina öfriga dagar i en stilla ensiighet.
Det är onödigt, at jag berättar alla mina fängelse-plagor:
mitt sinne önffar, at kunna glömma dem. Jag trodde til
siut, at jag skulle fluta mina dagar innom de§a gamla murar,
när jag en märgon promenerade pä S lotts-W allen, o
ch
märkte, at grafwen pä den sidan war nog grund, och, at
det skulle med nägon hielp wara lätt, at komma öfwer den
samma. Swärigheten war endast, at blifwa utaf med d
e
bägge Soldaterne, som ständigt fölgde mig; jag besiöt, at
giöra dem yra i hufwudet med nägra Bouteiller Win, eller ock,
at bruka nägon annan konst; men min Kammartrenare halp
mig ur detta bekymret, han lagade til en sömn-drick, som skul-
le strapt pä stund giöra sin wärkan.
Sedan alla anstalter til min flygt woro giorde, geck jag
ätta dagar därefter pä samma ställe, och satte mig bredewid
mina Soldater, tog min flaska, läsiade dricka, och bod dem
äfwen en liten förfrissning. De stackarne läto ej be sig twa
gänger, at smaka pä den saften jag böd dem ; den föll dem
sä wäl pä läppen, at de ej läto bli, at sluka i
sig stora Klunkar förr, än hela flaskan
war tom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
