Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E ) 544 ( E
jag op, för twänne är sedan, en liten G a lan tw e-b od uti
Montpeliier, och har til denna dagen hast mm nödiga utkomst»
M en sade jag til G u m m a n , mar Ert andra barn ocksä
en S o n ? N e j, M m Herre swarade hon, Vet war en Dotter,
et alt för wackert barn: och om jag sär fräga widare for jag
fort, hwad war hannes nam n, och huru hette E r F a r Capi–
tainens g ärd: D e n hette - - - och min D otter hade jag
kallat Lizon, swarade G um m an; i det samma danade Lizon,
när hon kiande igen namnet bade pa sig och sin F ars gärd.
Fru de Voisdore steg opp ifrän bordet för at hielpa Lizon til
ratta: Orion hastade sig afwen opp, föll sin Syster om hal-
sen, och wätte hannes ansigte med sina tärar. J a g blef mål-
lös, och G um m an förffraktes öfwer denna wär bestörtning.
Lizon waknade antcligen opp ur sin dwala, tog den artiga
Gumnran i fanm , kpste hanne wäl hundrade gänger, och sade
min M o r! Ack min Kiäraste M or! med hwad längtan har
jag icke sökt, at kunna finna Er igenstHuru ärsatter icke Him–
melen nu bäde Er och min mistning^ st i - P
G um m an blef af denna glädien orörlig. Lizon omar-
made sin bror, och det war henne omögeligt, at fä et enda
ord fram för gladie. D e ra s frögd kan aldrig beffrifwas
med mina matta ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
