Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Ty på hans förord ställes så det till,
att, medan årens tal sig höjer,
hvar åbo, som det mäktar och det vill,
får köpa jorden, som han plöjer.
Väl mer än en först tviflets löje 1er;
omsider dock sitt fribref mången ser,
och tviflar’n själf därmed sig nöjer.
Hvem skulle tro det? Han, som nyss uti
studenters krets med talför tunga
skönt tolkat har det skönas teori
och hänfört med sin glöd de unga,
nu både vill och kan i bondegård
ge råd om åkerns rätta bruk och vård
i syfte att få axen tunga.
Hvem skulle tro det? För sitt kärleksnit,
som vill ha ogräs bort och höja
det sjunkna samt befrämja dygd och flit,
han får med otacks lön sig nöja —
från vissa håll, förstås. Ej därmed nog:
den störda tuktlösheten bakut slog
och sökte ej sitt hat beslöja.
I sjukbud prosten går på ödslig stråt,
med lömskhet lockad i en fälla.
Legd brottsling vid en buske i försåt
skall snart sitt eldrör låta smälla.
På vandrar’n siktar han men — har ej mod
att fyra af och låta vingadt lod
det ädla villebrådet fälla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
