Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Hvad ondt har ej vållats i världen af dem
och fadern, den giftiga draken,
som allestäds bygger ibland oss sitt hem
och alltid för missdåd är vaken!
Hur grumlar han icke och fyller med strid
vårt jordiska samlif, vår ilande tid!
Han blåser sin ande i människors bröst
och hetsar dem upp mot hvarandra.
Då brytes så underligt brödernas röst,
och stor varder lusten att klandra,
och stor varder bristen, hos nästan man ser,
men kärlek och tro krympa samman allt mer.
Och ser jag, af Nidhögg så ledd, något godt,
som vill spira upp — hvad det svider
och bränner i hugen, tills bort jag det fått;
och når jag det ej — hvad jag lider!
En sol vill jag vära, som allt bör gå kring,
och, när så ej händer, mig grämer all ting.
Ja, möter du Nidhögg, så vänta förtret,
men hyser du honom, så bäfva!
Sin boning han fräter med eld, som är het,
och fåfängt du gengäld skall kräfva.
Ur afgrunden kom han, och dit skall han ned;
nu kallas han afund — en krankhet så led.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
