Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
då jublar förruttnelsens furste, och glad
till nya bedrifter han ilar åstad.
Han näres ur lastens förgiftade pol
och fräter som kräftan kring sig.
För råhet i orden, i handlingen söl,
för grämelser uppå vår stig,
för natt och fördärf ibland stora och små
vi honom må tacka — om tacka vi må.
Skall icke förskämningen hinna till allt
och göra en åtel till slut
af folk och af släkten, — så fordras det salt
att spridas omkring och strös ut.
Det kräfves, att man ej på salt lider brist,
ett salt, som ej heller sin sälta har mist.
Hvem nu fått till uppgift att vara ett salt
på jorden, — vi veta så väl.
Men följes den kallelsen rätt öfver allt,
och har man till klagan ej skäl?
Och saltar man icke ibland på ett sätt,
som gör, att det saltade skämmes helt lätt?
Må brinnande kärlek för brödernas väl
från höjden bli tänd i vårt bröst!
Så lifvas vårt sinne och eldas vår själ,
så skärpes mot ondskan vår röst.
Guds kärlek må helgande uti oss bo
nied kraft, som ej lämnar det onda i ro!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
