Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frithjof den Djerfves Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungabarnen voro änmnu helt unga, då deras
moder afled. Hilding hette en förmögen bonde [1] i
Sogne; han tillbjöd sig att uppfostra konungadottern,
och blef hon der väl och med omsorg uppfödd; hon
vardt kallad Ingeborg den Fagra. Äfven Frithjof blef
uppfostrad hos Hilding bonde, och sålunda
fosterbroder till konungadottern; och de öfverträffade alla
andra barn.
Konung Beles lösegendom började mycket
förskingras, då han nu blifvit gammal. Thorsten hade en
tredjedel af riket att råda öfver, och ägde han uti
honom sin största stycka. Thorsten gaf åt konungen
ett gästabud hvart tredje år, med stor kostnad; men
konungen höll hvartannat år gästabud åt Thorsten 3).
Helge Belesson blef tidigt en nitisk afguda offrare;
och bröderna voro icke vänsälle [2]. Thorsten ägde ett
skepp, kalladt Ellida. Der rodde femton man vid
hvardera bordet; det hade höga stammar och var
starkt bygdt, som ett hafsskepp; bordet var beslaget
med jern. Och så stark var Frithjof, att han i
förstäfven af Ellida rodde med två åror, hvardera tretton
alnar lång, då till alla de andra årorna behöfdes två
man. Frithjof tycktes således öfvergå alla öfriga yngre
män på denna tid, hvarföre konungasönerna afundades
honom, att han vunnit större beröm än de.
Konung Bele vardt nu sjuk, och då han blef allt
svagare, kallade han sina söner till sig, och talade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
