Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frithjof den Djerfves Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiendskap emot Frithjof, och det likade dem illa, att han
blef hållen för en större man än de; men de
tyckte sig finna, att Ingeborgs och Frithjofs hug sökte
hvarandra.
Nu inföll tiden, att konungarne reste till
gästabud hos Frithjof på Framnäs, och tillgick der efter
sedvanan, att han undfägnade dem bättre än de voro
vane hos alla andra. Der var också Ingeborg, och
talade hon och Frithjof länge tillsamman.
Konungadottern sade till honom: «du äger en kostbar
guldring» — «Sannt är det,» genmälte Frithjof. —
Derefter foro bröderna hem, och tillväxte deras afund
emot Frithjof.
Kort derpå blef Frithjof tungsinnt. Hans
fosterbroder Björn sporde honom om orsaken. Han sade,
att det lekte honom i hugen 6), att bedja om Ingeborg:
«och ehuru jag är af ringare stånd än hennes bröder,
så tycker jag mig likväl icke mindre mägtig.» — Björn
mälte: »låt oss göra så!» — Derpå for Frithjof, med
några män, till bröderna.
Konungarne sutto på sin faders grafhög. 7)
Frithjof hälsade dem höfligt, och ställde sedan fram sin
begäran, att han bad om deras syster Ingeborg.
Konungarne svarade: «icke är det talet särdeles klokt, att
vi skulle gifta henne med en man utan värdighet,
och det afslå vi i allo.» — Frithjof svarade: «då är
mitt ärende snart afslutadt; men deraf följer, att jag
aldrig skall lemna er bistånd, huru mycket ni ock må
behöfva det.» — De sade, att de ej vårdade sig
derom; och Frithjof for hem och blef åter munter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
