Handlingen i Grevens kök, Midsommarnatten
Kristin står vid spisen och steker i en stekpanna; hon är klädd i ljus bomullsklänning och har ett köksförkläde framför sig; Jean kommer in klädd i livré; bärande ett par stora ridstövlar med sporrar som han ställer ifrån sig på en synlig plats på golvet.
JEAN
I kväll är fröken Julie galen igen; komplett galen!
KRISTIN
Så, är han här nu?
JEAN
Jag följde greven till station, och när jag kom tillbaka förbi
logen, gick jag in och dansade. Och så får jag se fröken anföra dansen
med skogvaktaren. Men när hon blir varse mig, rusar hon direkt i mina
armar och bjuder opp mig, till damernas vals. Och sen har hon valsat
så - att jag aldrig varit med om dylikt. Hon är galen!
KRISTIN
Det har hon alltid varit, men aldrig så som de sista fjorton
dagarna, sedan förlovningen slogs opp.
JEAN
Ja, vad var det med den historien? Det var ju en fin karl, fast
han inte var rik. Ack! de har så mycket choser för sig.
Sätter sig vid bordsändan.
Det är besynnerligt i alla fall, med en fröken, hm, att heldre vilja stanna hemma med folket, va? än följa sin far bort till släktingar! under midsommar!
KRISTIN
Hon är väl liksom generad efter den där kalabaliken med fästmannen.
JEAN
Troligen! Men det var en karl för sin hatt i alla fall. Vet du,
Kristin, hur det gick till? Jag såg det jag, fast jag inte ville
låtsas om det.
KRISTIN
Nej, såg han det?
JEAN
Jo, så gjorde jag. -De hölls på stallgårn en afton och fröken
tränerade honom som hon kallade det - vet du hur det gick till? Jo, hon
lät honom springa över ridspöet! som en hund man lär hoppa. Han sprang
två gånger och fick ett rapp för var gång; men tredje tog han ridspöet
ur handen på henne, bröt det i tusen bitar; och så gick han.
KRISTIN
Gick det till på det viset! Nej! vad han säger?
JEAN
Ja, så var det med den saken! - Men vad har du nu för gott att ge
mig Kristin?
KRISTIN
lägger opp ur pannan och sätter för Jean.
åh, det är en smula njure bara som jag skar ur kalvsteken!
JEAN
luktar på maten.
Skönt! Det är min stora délice!
Känner på tallriken
Men du kunde ha värmt tallriken!
KRISTIN
Han är då kinkigare än själva greven, när han sätter till.
drar honom smeksamt i håret.
JEAN
ond.
Nej du får inte lugga mig! Du vet hur ömtålig jag är!
KRISTIN
Så så, det var bara kärlek vet han ju!
Jean äter. Kristin drar opp en butelj öl.
JEAN
öl, på midsommarafton; nej tack ska du ha! Då har jag bättre själv!
öppnar en bordslåda och tar fram en butelj rödvin med gult lack.
Gula lacket, ser du! - Ge mig nu ett glas! Ett fotglas förstås, när
man dricker pur!
KRISTIN
återvänder till spisen och sätter på en liten kastrull.
Gud bevare den som skulle få honom till man! En sån kinkblåsa!
JEAN
åh prat! Du blev nog glad om du fick en sån fin karl som jag; och
jag tror inte du haft skada av att man kallar mig din fästman!
Smakar vinet.
Bra! mycket bra! Bara lite för lite tempererat!
Värmer glaset med handen.
Det här köpte vi i Dijon! Och det stod till fyra francs litern utan
glas; och så kommer tullen till! Vad kokar du nu som luktar så
infernaliskt?
KRISTIN
åh det är något fanstyg som fröken Julie skall ha åt Diana!
JEAN
Du ska uttrycka dig vårdat Kristin! Men vad ska du stå och koka åt
hundrackan på helgdagsafton? är den sjuk, va?
KRISTIN
Ja, den är sjuk! Hon har smugit sig ut med grindstugans mops - och
nu är det på tok - och se det vill inte fröken veta av!
JEAN
Fröken är så högfärdig i somliga fall och för lite stolt i andra,
alldeles som grevinnan i livstiden. Hon trivdes bäst i köket och
lagårn, men hon ville aldrig åka efter en häst; hon gick med smutsiga
manschetter, men skulle ha grevekronan i knapparna. - Fröken, för att
nu tala om henne, tar inte vara på sig och sin person. Jag skulle
vilja säga att hon inte är fin! Nyss när hon dansa på logen så röck
hon skogvaktarn från Annas sida och bjöd opp honom själv! Inte skulle
vi göra på det viset; men så är det när herrskap ska göra sig gemena -
så bli de gemena!
Men ståtlig är hon! Praktfull! Ah! Såna axlar! och - etcetera!
KRISTIN
åh ja, skryt lagom! Jag har hört vad Klara säger jag, som har
klätt henne!
JEAN
Asch, Klara! Ni är alltid avundsjuka på varann! Jag som har varit
ute och ridit med henne... Och så hon dansar sedan!
KRISTIN
Hör nu, Jean; vill han inte dansa med mig när jag blir färdig...
JEAN
Jo, naturligtvis vill jag det!
KRISTIN
Lovar han det då?
JEAN
Lovar? När jag säger att jag gör det, så gör jag det! Nu ska du
emellertid ha tack för mat! Det var mycket skönt!
Slår korken i buteljen
