- Project Runeberg -  Fröken Julie /
del 4

Author: August Strindberg - Tema: Drama, Theater Plays
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

BALETT
Bondfolket in högtidsklädda, med blommor i hattarna; en fiolspelare i spetsen; en ankare svagdricka och en kutting brännvin sirade med grönt läggs opp på bordet; glas tagas fram. Därpå drickes. Sedan tar man i ring och sjunger och dansar dansleken: "Det kommo två fruar från skogen."
När detta är gjort gå de igen sjungande.

Fröken in ensam; ser förödelsen i köket; slår ihop händerna; därpå tar hon upp en pudervippa och pudrar sitt ansikte.

JEAN
in; exalterad.
Där ser ni! Och ni har hört! Anser ni det möjligt att stanna här?

FRöKEN
Nej! Det anser jag inte! Men vad skola vi så göra!

JEAN
Fly, resa, långt härifrån!

FRöKEN
Resa? Ja, men vart?

JEAN
Till Schweiz, till Italienska sjöarna; - där har ni aldrig varit?

FRöKEN
Nej! är det vackert där?

JEAN
åh, en evig sommar, oranger, lagrar, åh!

FRöKEN
Men vad ska vi sedan göra där?

JEAN
Där sätter jag opp ett hotell med första klassens varor och första klassens kunder.

FRöKEN
Hotell?

JEAN
Det är ett liv skall ni tro; oupphörligt nya ansikten, nya språk; inte en minuts ledighet till grubbel eller nerver; intet letande efter sysselsättning, då arbetet ger sig själv; natt och dag klockan som ringer, tåget som blåser, omnibussen som kommer och går; under det guldstyckena rulla på byrån. Det är ett liv!

FRöKEN
Ja, det är att leva! Och jag?

JEAN
Husets härskarinna; firmans prydnad. Med ert utseende, och ert sätt - åh - det är en given succés! Kolossal! Ni sitter som en drottning på kontoret och sätter slavarne i rörelse med att trycka på en elektrisk knapp; gästerna defilera inför er tron och lägga blyga sin skatt på ert bord - ni kan aldrig tro vad mänskorna darrar när de få en räkning i sin hand - jag skall salta notorna och ni skall sockra på dem med ert vackraste leende - ack! låt oss resa härifrån -
tar upp en kommunikationstabell ur fickan
genast, med nästa tåg! - vi äro i Malmö klockan sex och trettio; Hamburg åtta och fyrtio i morgon tidigt; Frankfurt - Basel en dag och i Como genom Gotthardbanan om, låt mig se, tre dar! Tre dar!

FRöKEN
Allt det där är bra! Med Jean - du skall ge mig mod -Säg att du älskar mig! Kom och omfamna mig!

JEAN
tvekande.
Jag vill - men jag törs inte! Inte här i huset mer! Jag älskar er - utan tvivel - kan ni tveka på det?

FRöKEN
blygt, sant kvinnligt.
Ni! -Säg du! Mellan oss finns inga skrankor mer! - Säg du!

JEAN
plågad.
Jag kan inte! - Det finns skrankor mellan oss ännu, så länge vi vistas i detta hus - det finns det förflutna, det finns greven - och jag har aldrig träffat någon person, som jag har sådan respekt för - jag behöver bara se hans handskar ligga på en stol, så känner jag mig liten - jag behöver bara höra klockan däroppe, så far jag ihop som en skygg häst - och när jag nu ser hans stövlar stå där så raka och kavata, så drar det i ryggen på mig!
Sparkar till stövlarna.
Vidskepelse, fördomar, som man har lärt oss från barndomen - men som man kan glömma lika lätt. Kom till ett annat land bara där det är republik, och man står på näsan för min portiers livré - på näsan ska man stå, se; men jag ska det inte! Jag är inte född till att stå på näsan, för det finns stoff i mig, det finns karaktär, och bara jag får fatt i första grenen ska ni se mig klättra!
Jag är betjänt i dag, men nästa år är jag proprietär, om tio år är jag rentier, och sedan reser jag till Rumänien, låter dekorera mig, och kan - märk väl jag säger kan - sluta som greve!

FRöKEN
Vackert, vackert!

JEAN
Ah, i Rumänien köper man sig grevetiteln, och så blir ni grevinna likafullt! Min grevinna!

FRöKEN
Vad bryr jag mig om allt det där, som jag nu kastar bakom mig! - Säg att du älskar mig, eljes - ja vad är jag eljes?

JEAN
Jag skall säga det, tusen gånger - sedan - bara icke här! Och framför allt, inga känslor, om icke allt skall vara förlorat! Vi måste ta saken kallt! som kloka mänskor!
Tar opp en cigarr, snoppar och tänder den.
Sitt nu ner där! så sitter jag mig här och så språka vi, som om ingenting skulle ha inträffat!

FRöKEN
förtvivlad.
O min Gud! Har ni då inga känslor!

JEAN
Jag! Det finns ingen människa så känslofull som jag; men jag kan lägga band på mig.

FRöKEN
Nyss kunde ni kyssa min sko - och nu!

JEAN
hårt.
Ja det var då! Nu ha vi annat att tänka på!

FRöKEN
Tala inte hårt till mig!

JEAN
Nej, men klokt! En dårskap är begången, begå inte fler! Greven kan vara här när som helst och innan dess måste våra öden vara avgjorda. Vad synes er om mina planer för framtiden! Gillar ni dem?

FRöKEN
De synas mig rätt antagliga, men blott en fråga: till ett så stort företag fodras stort kapital; har ni det?

JEAN
tuggar cigarren.
Jag! Helt visst! Jag har mina fackkunskaper, min oerhörda erfarenhet, min språkkännedom! Det är kapital som duger vill jag tro!

FRöKEN
Men för det kan ni inte ens köpa en järnvägsbiljett.

JEAN
Det är visserligen sant; men det är därför jag söker en förlagsman, som kan försträcka fonderna!

FRöKEN
Var finner ni den i hast?

JEAN
Den skall ni finna, om ni vill bli min kompanjon!

FRöKEN
Det kan jag inte, och jag äger intet själv.
Paus.

JEAN
Då förfaller hela saken ---

FRöKEN
Och ---

JEAN
Det blir som det är!

FRöKEN
Tror ni att jag stannar under detta tak som er frilla? Tror ni att jag vill låta folket peka finger åt mig; tänker ni att jag kan se min far i ansiktet efter detta? Nej! För mig bort härifrån: från förnedringen, och vanäran! -O, vad har jag gjort, min Gud, min Gud!
Gråter

JEAN
Se så, börjar det nu på den låten! - Vad ni har gjort? Detsamma som mången före er!

FRöKEN
skriker i krampanfall.
Och nu föraktar ni mig! - Jag faller, jag faller!

JEAN
Fall ner till mig, så skall jag lyfta er sedan!

FRöKEN
Vilken förfärlig makt drog mig till er? Den svages till den starke? Den fallandes till den stigandes! Eller var det kärlek? Kärlek detta? Vet ni vad kärlek är?

JEAN
Jag? Jo, det vill jag lova; tror ni inte jag varit med förr?

FRöKEN
Vilket språk ni talar, och vilka tankar ni tänker!

JEAN
Så har jag lärt, och sådan är jag! Var nu inte nervös och spela inte fin, för nu äro vi lika goda kålsupare! - Se så min flicka lilla, kom så ska jag bjuda dig på ett glas extra!
öppnar bordslådan och tar fram vinbuteljen; fyller två begagnade glas.

FRöKEN
Var har ni fått det där vinet ifrån?

JEAN
Från källaren!

FRöKEN
Min fars bourgogne!

JEAN
Duger inte det åt mågen?

FRöKEN
Och jag dricker öl! Jag!

JEAN
Det visar bara att ni har sämre smak än jag!

FRöKEN
Tjuv!

JEAN
Tänker ni skvallra?

FRöKEN
åh, åh! Medbrottsling till en hustjuv! Har jag varit rusig, har jag gått i drömmen denna natt! Midsommarnatten! De oskyldiga lekarnes fest...

JEAN
Oskyldiga, hm!

FRöKEN
går fram och åter.
Finns det någon människa på jorden i denna stund som är så olycklig som jag!

JEAN
Varför är ni det? Efter en sådan erövring! Tänk på Kristin därinne! Tror ni inte att hon också har känslor!

FRöKEN
Jag trodde det nyss, men jag tror det inte mer! Nej dräng är dräng ...

JEAN
Och hora är hora!

FRöKEN
på knä med knäppta händer.
O Gud i himmelen, gör slut på mitt eländiga liv! Tag mig bort från denna smuts som jag sjunker i! Rädda mig! Rädda mig!

JEAN
Jag kan inte neka att det gör mig ont om er! När jag låg i löksängen och såg er i rosengården, så --- jag ska säga det nu --- hade jag samma fula tankar som alla pojkar.

FRöKEN
Och ni som ville dö för mig!

JEAN
I havrelårn! Det var bara prat!

FRöKEN
Lögn således!

JEAN
börjar bli sömnig.
Närapå! Historien har jag visst läst i en tidning om en sotare som lade sig i en vedlår med syrener, därför att han blev stämd för barnuppfostringshjälp ---

FRöKEN
Jaså, ni är sådan...

JEAN
Vad skulle jag hitta på; det ska ju alltid vara på grannlåter man fångar fruntimmer!

FRöKEN
Usling!

JEAN
Merde!

FRöKEN
Och nu har ni sett höken på ryggen ---

JEAN
Inte precis på ryggen ---

FRöKEN
Och jag skulle bli första grenen ---

JEAN
Men grenen var rutten ---

FRöKEN
Jag skulle bli skylten på hotellet ---

JEAN
Och jag hotellet ---

FRöKEN
Sitta innanför er disk, locka era kunder, förfalska era räkningar ---

JEAN
Det skulle jag själv ---

FRöKEN
Att en människosjäl kan vara så djupt smutsig!

JEAN
Tvätta'n då!

FRöKEN
Lakej, domestik, stig upp när jag talar!

JEAN
Lakej-frilla, domestik-pyscha, håll mun och gå ut härifrån. Skall du komma och förehålla mig att jag är rå? Så rått som du uppfört dig i afton har aldrig någon av mina vederlikar uppfört sig. Tror du att någon piga antastar manfolk som du; har du sett någon flicka av min klass bjuda ut sig på det sättet? Sådant har jag bara sett bland djur och fallna kvinnor!

FRöKEN
krossad.
Det är rätt; slå mig; trampa mig; jag har icke förtjänat bättre! Jag är en usling; men hjälp jag.

JEAN
Tjuv är icke det värsta! Det finns sämre kvalifikationer! Och för övrigt: när jag tjänar i ett hus, anser jag mig på visst sätt som medlem av familjen, som barn i huset, och man räknar icke det för stöld att barnen snatta ett bär av fulla buskar!
Hans passion vaknar upp igen.
Fröken Julie, ni är en härlig kvinna, alldeles för god åt en sådan som mig! Ni har varit rov för en berusning, och ni vill dölja felet genom att inbilla er att ni älskar mig! Det gör ni inte, om inte möjligen mitt yttre lockar er - och då är er kärlek inte bättre än min - Men jag kan aldrig nöja mig med att vara blotta djuret åt er, och er kärlek kan jag aldrig väcka.

FRöKEN
är ni säker på det?

JEAN
Ni vill säga att det gå för sig! - Att jag skulle kunna älska er, ja, utan tvivel: ni är skön, ni är fin
nalkas henne och fattar hennes hand
bildad, älskvärd när ni vill, och den mans låga ni har väckt slocknar troligen aldrig.
Lägger armen om hennes liv.
Ni är som glödgat vin med starka kryddor, och en kyss av er ---
Han söker föra henne ut; men hon sliter sig sakta lös.

FRöKEN
Lämna mig! -Inte på det sättet vinner ni mig!

JEAN
Hur då? - Inte på det sättet! Inte smekningar och vackra ord; inte omtanke om framtiden, räddning ur förnedring! Hur då?

FRöKEN
Hur? Hur? Jag vet inte? -Inte alls! - Jag avskyr er som jag avskyr råttor, men jag kan inte fly er!

JEAN
Fly med mig!

FRöKEN
rätar på sig.
Fly? Ja vi ska fly! - Men jag är så trött! Ge mig ett glas vin!
Jean slår i vin.

FRöKEN
ser på sitt ur.
Men vi ska tala först, vi ha ännu lite tid på oss.
Dricker ett glas; räcker fram glaset efter mer.

JEAN
Drick inte så omåttligt, ni blir rusig!

FRöKEN
Vad skulle det göra?

JEAN
Vad det skulle göra? Det är simpelt att berusa sig! - Vad ville ni säga mig nu?

FRöKEN
Vi ska fly! Men vi ska tala först, det vill säga jag skall tala, för det är bara ni som talat hittills. Ni har berättat ert liv, nu vill jag berätta mitt, så känna vi varandra i botten innan vi börja vandringen tillsammans.

JEAN
Ett ögonblick! Förlåt! Tänk efter, om ni inte ångrar er efteråt, då ni givit ert livs hemligheter till pris!

FRöKEN
är ni inte min vän?

JEAN
Jo ibland! Men lita inte på mig.

FRöKEN
Ni säger så bara; - och för övrigt: mina hemligheter känner eljes var man. - Ser ni, min mor var av ofrälste härkomst, något mycket enkelt. Hon var uppfostrad i sin tids läror om jämlikhet, kvinnans frihet och allt det där; och hon hade en avgjord ovilja för äktenskapet. När därför min far friade till henne, svarade hon att hon aldrig ville bli hans hustru, men att han kunde bli hennes älskare. Han föreställde henne, att han ej hade lust se den kvinna han älskade, åtnjuta mindre aktning än han själv. På hennes förklaring att världens aktning icke kom henne vid, och under inflytande av sin passion, antog han villkoren.
Men nu var han utestängd från sitt umgänge och hänvisades på sitt husliga liv, som dock icke kunde tillfredsställa honom. Jag kom till världen - mot min mors önskan efter vad jag kunnat förstå. Nu skulle jag av min mor uppfostras till ett naturbarn och till på köpet få lära allt vad en gosse för lära, att jag skulle bli ett exempel på huru kvinnan var lika god som mannen. Jag fick gå i gosskläder, lära mig sköta hästar men icke gå i lagårn; jag måste rykta och sela på, lära jordbruk och gå på jakt, till och med slakta - det var otäckt! Och på gården sattes männen till kvinnosysslor, och kvinnor till manssysslor - med den påföljd, att egendomen höll på att gå under, och vi blevo till löje på trakten. Slutligen måtte min far ha vaknat ur förtrollningen och han gjorde revolt, så att allt ändrades efter hans önskan. Därpå vigdes föräldrarna i tysthet. Min mor föll sjuk - i vilken sjukdom vet jag inte - men hon hade ofta kramp, gömde sig på vinden och i trädgården, och kunde bli ute hela natten. Så inträffade den stora eldsvådan som ni hört omtalas. Huset, stallet och ladugården brunno av, och det under särdeles egna omständigheter som läto misstänka mordbrand, ty olyckan inträffade dagen efter assuranskvartalets utgång, och premierna som insänts av min far blevo genom budets slarv fördröjda, så att de ej hunno fram i rättan tid.
Hon fyller glaset och dricker.

JEAN
Drick inte mer!

FRöKEN
åh vad gör det! - Vi stodo på bar backe och måste sova i vagnarna. Min far visste icke var han skulle få pengar till husets uppbyggande, ty sina gamla vänner hade han måst försumma, så att de glömt honom. Då inger mor honom det rådet att söka låna av en ungdomsvän till henne, en tegelfabrikant här i närheten. Far lånar, men får icke betala någon ränta, vilket förvånade honom. Och så blev gården uppbyggd! -
Dricker igen.
Vet ni vem som bränt av gården?

JEAN
Er fru mor!

FRöKEN
Vet ni vem tegelfabrikanten var?

JEAN
Er mors älskare?

FRöKEN
Vet ni vems pengarne voro?

JEAN
Tyst lite - nej det vet jag inte?

FRöKEN
Det var min mors!

JEAN
Grevens alltså, om där icke var paktum?

FRöKEN
Det fanns intet paktum! - Min mor hade en liten förmögenhet, som hon icke ville ha under min fars förvaltning och därför sätter hon in dem hos - vännen.

JEAN
Som knep dem!

FRöKEN
Alldeles riktigt! Han behöll dem! - Detta allt kommer till min fars kännedom; han kan inte göra process, inte betala sin hustrus älskare, inte bevisa att det är hustruns pengar! - Den gången höll han på att skjuta sig! - det gick rykten att han gjort det och misslyckats! Men han lever opp, och min mor får umgälla sina handlingar! Det var fem år för mig, må ni tro! Jag älskade min far, men jag tog parti för min mor, emedan jag icke kände omständigheterna. Av henne hade jag lärt hat mot mannen - ty hon hatade manfolk efter vad ni hört - och jag svor henne, att aldrig bli en mans slavinna.

JEAN
Och så förlovade ni er med kronofogden!

FRöKEN
Just därför, att han skulle bli min slav!

JEAN
Och det ville han inte?

FRöKEN
Han ville nog, men han fick inte! Jag ledsnade på honom!

JEAN
Jag såg det - på stallgårn?

FRöKEN
Vad såg ni?

JEAN
Det jag såg - Hur han slog opp förlovningen!

FRöKEN
Det är lögn! Det var jag som slog upp! Har han sagt att det var han den uslingen?

JEAN
Det var troligen ingen usling! Ni hatar manfolk, fröken?

FRöKEN
Ja! - För det mesta! Men ibland - när svagheten kommer - åh fy!

JEAN
Ni hatar mig också?

FRöKEN
Gränslöst! Jag skulle vilja låta döda er som ett djur...

JEAN
"Den brottslige dömes till två års straffarbete och djuret dödas!" Inte så?

FRöKEN
Just det!

JEAN
Men nu finns ingen åklagare - och inte något djur! Vad ska vi då göra?

FRöKEN
Resa!

JEAN
För att pina ihjäl varandra?

FRöKEN
Nej! För att njuta, två dar, åtta dar, så länge man kan njuta och så - dö.

JEAN
Dö? Så dumt! Då tycker jag det är bättre göra hotell!

FRöKEN
utan att höra Jean.
-vid Comosjön, där solen alltid skiner, där lagerträden grönska om julen och orangerna glöda -

JEAN
Comosjön är en regnhåla, och jag såg inga oranger där annat än i kryddbodarna; men det är en god främlingsort, för det finns mycket villor som uthyres åt älskande par, och det är en mycket tacksam industri - vet ni varför-? Jo de göra hyreskontrakt på halvår - och så resa de efter tre veckor!

FRöKEN
naivt.
Varför efter tre veckor?

JEAN
De bli osams förstås; men hyran ska betalas likafullt! Och så hyr man ut igen! Och så går det undan för undan! För kärleken räcker till - fastän den inte varar så länge!

FRöKEN
Ni vill inte dö med mig?

JEAN
Jag vill inte dö alls! Emedan jag både tycker om att leva, och därför att jag anser självmord vara ett brott emot försynen som har gett oss livet.

FRöKEN
Ni tror på Gud, ni?

JEAN
Ja visst gör jag det! Och jag går i körkan varannan söndag! - Uppriktigt talat, nu är jag trött på det här, och nu går jag och lägger mig!

FRöKEN
Jaså, och ni tror att jag låter mig nöja med det? Vet ni vad en man är skyldig en kvinna som han skämt?

JEAN
tar opp portmonnän och kastar ett silvermynt på bordet.
Var så god! Jag vill inte vara skyldig något!

FRöKEN
utan att låsas märka skymfen.
Vet ni vad lagen stadgar...

JEAN
Tyvärr stadgar inte lagen något straff för kvinna som förför man!

FRöKEN
Ser ni någon annan utväg än att vi resa, viga oss och skiljas?

JEAN
Om jag vägrar att ingå mesalliansen?

FRöKEN
Mesalliansen...

JEAN
Ja min! Ser ni: jag har finare anor än ni! för jag har ingen mordbrännerska i min släkt!

FRöKEN
Kan ni veta det?

JEAN
Ni kan inte veta motsatsen, för vi hålla inga stamtavlor - annat än i polisen! Men er stamtavla har jag läst i adelskalendern. Vet ni vem er stamfar var? Det var en mjölnare, hos vars hustru kungen fick sova en natt under danska kriget. Såna anor har inte jag! Jag har inte alls några anor, men jag kan bli en ana själv!

FRöKEN
Det har jag för att jag öppnat mitt hjärta för en ovärdig, för att jag givit min familjs ära...

JEAN
Vanära! - Ja ser ni, jag sa det! Man ska inte dricka, för då pratar man! Och man ska inte prata!

FRöKEN
O, vad jag ångrar mig! Vad jag ångrar mig! - Och om ni åtminstone älskade mig!

JEAN
För sista gången - vad menar ni? Ska jag gråta, ska jag hoppa över ridspö, ska jag kyssa er, narra er till Comosjön på tre veckor, och så... vad ska jag; vad vill ni? Detta börjar bli pinsamt! Men så är det att gå och sticka näsan i fruntimmersaffärer! Fröken Julie! Jag ser att ni är olycklig, jag vet att ni lider, men jag kan icke förstå er. Inte ha vi såna där choser för oss; inte ha vi något hat emellan oss! Vi älska som lek, när arbetet ger oss tid; men vi ha inte tid hela dan och hela natten som ni! Jag anser er vara sjuk, och er mor var bestämt rubbad; vi ha ju hela socknar som är rubbade av läseri, och det där är ett slags läseri! som grasserar nu!

FRöKEN
Ni skall vara god emot mig, och nu talar ni som en människa.

JEAN
Ja, men var människa själv! Ni spottar på mig, och ni tillåter inte att jag torkar av mig - på er!

FRöKEN
Hjälp mig, hjälp mig; säg bara vad jag skall göra? Vart jag ska ta vägen?

JEAN
I Jesu namn, om jag visste det själv!

FRöKEN
Jag har varit rasande, jag har varit galen, men kan det då inte finnas någon räddning!

JEAN
Stanna och var lugn! Ingen vet något.

FRöKEN
Omöjligt! Folket vet det och Kristin vet det!

JEAN
Det veta de icke och de kunna aldrig tro något dylikt!

FRöKEN
dröjande.
Men, - det kan ske en gång till!

JEAN
Det är sant!

FRöKEN
Och följderna?

JEAN
Skrämd
Följderna! -Var har jag haft mitt huvud att jag inte tänkt på det? -Ja då finns bara ett - härifrån! Genast! -Jag följer er ej, ty då är allt förlorat, utan ni måste resa ensam - ut - vart som helst!

FRöKEN
Ensam? Vart? -Det kan jag inte!

JEAN
Ni måste! Och det innan greven är tillbaka! Stannar ni, så vet vi hur kommer att gå! Har man en gång felat, så vill man fortsätta, efter som skadan ändå redan är skedd - så blir man djärvare och djärvare - och till sist står man där uppdagad! Alltså res! Skriv sedan till greven och bekänn allt, utom att det var jag! Och det kan han aldrig gissa! lika litet som jag tror han är angelägen få veta det!

FRöKEN
Jag skall resa, om ni följer med!

JEAN
är ni rasande människa? Fröken Julie skulle rymma med sin betjänt! Det stod i tidningarna i övermorgon och det överlevde aldrig greven!

FRöKEN
Jag kan inte resa! Jag kan inte stanna! Hjälp mig! Jag är så trött, så gränslöst trött! Befall mig! Sätt mig i rörelse, för jag kan inte tänka mer, inte handla mer!

JEAN
Ser ni där nu sådant kräk ni är! Varför borstar ni opp er och sätter näsan i vädret som om ni skulle vara skapelsens herrar! Nå; jag skall befalla er! Gå opp och kläd er; förse er med respengar och kom så ner!

FRöKEN
halvhögt.
Följ med opp!

JEAN
På ert rum? - Nu är ni galen igen!
Tvekar ett ögonblick.
Nej! Gå! Genast!
Tar hennes hand och leder henne ut.

FRöKEN
i det hon går.
Tala då vänligt till mig, Jean!

JEAN
En befallning låter alltid ovänlig; känn på! känn på!


Project Runeberg, Tue Dec 11 18:21:53 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/frkjulie/04.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free