- Project Runeberg -  Fröken Julie /
del 5

Author: August Strindberg - Tema: Drama, Theater Plays
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Jean ensam; drar en suck av lättnad; sätter sig vid bordet; tar fram annotationsbok och penna; räkna högt då och då; stumt minspel, tills Kristin kommer in körkklädd; med en nattkappa och en vit halsduk i handen.

KRISTIN
Herre Jesus vad här ser ut! Vad har ni tagit er till för slag?

JEAN
Ah, det är fröken som dragit in folket! Har du sovit så hårt, att du inte hört något?

KRISTIN
Jag har sovit som en stock!

JEAN
Och körkklädd redan?

KRISTIN
Jaa! Han har ju lovat att följa med mig till skrift i dag!

JEAN
Ja, det var ju så sant det! -Och där har du skruden! Så kom då!
Sätter sig; Kristin börjar klä på honom nattkappan och vita halsduken.
Paus.

JEAN
sömnigt.
Vad är det för evangelium i dag?

KRISTIN
Det är väl om Johannes Döparen halshugges, kan jag tänka!

JEAN
Det blir nog fasligt långt det där! - Aj du stryper mig! - åh jag är så sömnig, så sömnig!

KRISTIN
Ja vad har han gjort oppe hela natten; han är ju alldeles grön i ansiktet?

JEAN
Jag har suttit här och pratat med fröken Julie.

KRISTIN
Den vet då inte vad som passar sig, den människan!
Paus.

JEAN
Hör du Kristin, du!

KRISTIN
Nåå?

JEAN
Det är underligt i alla fall när man tänker efter! -Hon!

KRISTIN
Vad är det som är så underligt?

JEAN
Alltihop!
Paus.

KRISTIN
ser på glasen som stå halvtömda på bordet.
Har ni druckit också tillsammans?

JEAN
Ja!

KRISTIN
Fy! -Se mig i ögonen!

JEAN
Ja!

KRISTIN
är det möjligt? är det möjligt?

JEAN
efter betänkande.
Ja! Det är det!

KRISTIN
Usch! Det hade jag ändå aldrig kunnat tro! Nej fy! Fy!

JEAN
Du är väl inte svartsjuk på henne?

KRISTIN
Nej inte på henne! Om det hade varit Klara eller Sofi; då hade jag rivit ut ögonen på dig! - Ja, det är så nu en gång; varför det vet jag inte! - Nej det var otäckt!

JEAN
är du ond på henne! då?

KRISTIN
Nej, men på honom! Det var illa gjort, mycket illa! Stackars flicka! - Nej vet någon; jag vill inte vara här i huset längre; när man inte kan ha respekt för sitt husbondfolk.

JEAN
Varför skall man ha respekt för dem?

KRISTIN
Ja, säg det, han som är så knipslug! Men inte vill han tjäna åt folk som bär sig oanständigt åt? Va? Man skämmer ut sig själv med det, tycker jag.

JEAN
Ja men det är ju en tröst för oss att de andra inte äro en bit bättre än vi!

KRISTIN
Nej, det tycker jag inte; för äro inte de bättre, så är det ingenting att sträva efter att bli bättre folk. - Och tänk på greven! Tänk på honom som har haft så mycket sorg! i sin dar! Herre Jesus! Nej jag vill inte vara här i huset mer! - Och med en sån där som han! Om det hade varit kronofogden; om det hade varit en bättre karl...

JEAN
Vad för slag?

KRISTIN
Jaja! Han är nog bra för sig, men det är skillnad på folk och fä i alla fall. - Nej jag kan aldrig förgäta detta med fröken! - Fröken som var så stolt, så frän mot manfolk, så man aldrig ville tro att hon skulle gå sta och ge sig; och åt en sådan! Hon som höll på att låta skjuta hyndan för att den sprang efter grindstugans mops! - Ja, jag säger det! - Men här vill jag inte vara längre, och till tjugofjärde oktober går jag min väg!

JEAN
Och sedan?

KRISTIN
Ja, efter vi kommit på tal om det, så vore på tiden att han såg sig om efter något, efter som vi ju ändå ska gifta oss.

JEAN
Ja, vad skulle jag se mig om efter! En sån här plats kan jag inte få som gift.

KRISTIN
Nej det förstår sig! Och han får väl ta en portvaktarsyssla eller söka sig in som vaktmästare i något verk. Kronans kaka är knapp, men den är säker och så får hustru och barn pension...

JEAN
grimas.
Det är mycket bra det där, men inte är det i min genre! att så straxt börja tänka på att dö för hustru och barn. Jag får erkänna att jag verkligen hade lite högre vyer!

KRISTIN
Hans vyer, ja! -Han har skyldigheter också! Tänk på dem, han!

JEAN
Du ska inte reta mig med att tala om skyldigheter, jag vet nog vad jag har att göra ändå! -
Lyss utåt.
Det här ha vi emellertid god tid att fundera över - Gå nu in och gör dig i ordning så gå vi till körkan!

KRISTIN
Vem är det som vandrar däroppe?

JEAN
Jag vet inte jag, om inte det är Klara!

KRISTIN
Det kan väl aldrig vara greven heller som kommit hem så ingen hört honom!

JEAN
rädd.
Greven? Nej, det kan jag aldrig tro, för då skulle han nog ha ringt!

KRISTIN
går.
Ja Gud hjälpe oss! Aldrig har jag varit med om slikt!
Solen har nu gått upp och lyser på parkens trätoppar; skenet flyttar sig småningom, tills det snett faller in genom fönsterna.
Jean går till dörren och ger ett tecken.

FRöKEN
in resklädd med en liten fågelbur höljd av en handduk och vilken hon ställer på en stol.
Nu är jag färdig!

JEAN
Tyst! Kristin är vaken!

FRöKEN
ytterligt nervöst det följande.
Misstänkte hon någonting?

JEAN
Hon vet ingenting alls! Men min Gud, så ni ser ut!

FRöKEN
Hur? ser jag ut?

JEAN
Ni är blek som ett lik och - förlåt, men ni är smutsig i ansiktet.

FRöKEN
Låt mig tvätta mig då! -
Hon går till handfatet och tvättar ansiktet och händer.
Så! Ge mig en handduk! -åh - det är solen som går opp!

JEAN
Och då spricker trollet!

FRöKEN
Ja det är trollen som varit ute i natt! - Men Jean, hör på! Följ med, för nu har jag medel!

JEAN
tvekande.
Tillräckligt?

FRöKEN
Tillräckligt att börja med! Följ mig, för jag kan inte resa ensam i dag. Tänk, midsommardagen, på ett kvalmigt tåg inpackad bland massor av folk som ska gapa på en; stå stilla på stationerna när man ville flyga - nej, jag kan inte, jag kan inte! Och så kommer minnena; barndomens minnen av midsommardagar med den lövade kyrkan - björklöven och syrener; middagen meddet dukade bordet, släktingarna, vännerna; eftermiddagen i parken, dans, musik, blommor och lekar! åh man flyr, flyr, men minnena följa på packvagnen, och ångern och samvetskvalen!

JEAN
Jag ska följa er! Men nu genast innan det blir för sent! Nu på ögonblicket!

FRöKEN
Så! kläd på er då!
Tar fågelburen.

JEAN
Men intet bagage! Då äro vi röjda!

FRöKEN
Nej, ingenting! Bara det man kan ha i kupén!

JEAN
har tagit sin hatt.
Vad har ni där för slag? Vad är det!

FRöKEN
Det är bara min grönsiska! Den vill jag inte lämna!

JEAN
Se så där ja! Ska vi nu ha fågelbur med! Ni är ju rasande! Släpp buren!

FRöKEN
Mitt enda jag tar med från hemmet; den enda levande varelse som håller av mig sedan Diana blev mig otrogen! Var inte grym! Låt mig få ta den med!

JEAN
Släpp buren säger jag, - och tala inte så högt - Kristin hör oss!

FRöKEN
Nej jag lämnar den inte i främmande händer! Döda den då hellre!

JEAN
Ta hit kräket då, så ska jag nacka den!

FRöKEN
Ja, men inte göra den illa! Inte --- nej, jag kan inte!

JEAN
Tag hit; jag kan jag!

FRöKEN
tar ut fågeln ur buren och kysser den.
åh, min lilla Serine, ska du dö ifrån din matmor nu?

JEAN
Var så god och gör inga scener; det gäller ju ert liv, er välfärd! Så, fort!
Rycker fågeln av henne; bär till huggkubben och tar köksyxan.
Fröken vänder sig bort.

JEAN
Ni skulle ha lärt er slakta kycklingar i stället för att skjuta med revolver -
hugger till
Så skulle ni inte dånat för en blodsdroppe!

FRöKEN
skriker.
Döda mig också! Döda mig! Ni som kan slakta ett oskyldigt djur utan att darra på handen. O, jag hatar och avskyr er; det är blod emellan oss! Jag förbannar den stund jag såg er, jag förbannar den stund jag föddes i mig moders liv!

JEAN
Ja vad hjälper det att ni bannar! Gå!

FRöKEN
närmar sig huggkubben liksom dragen dit mot sin vilja.
Nej, jag vill inte gå ännu; jag kan inte --- jag måste se --- tyst! det kör en vagn därute -
Lyss utåt allt under det hon håller ögonen fästade på kubben och yxan.
Tror ni inte att jag kan se blod! Tror ni att jag är så svag --- åh - jag skulle vilja se ditt blod, din hjärna på en träkubbe - jag skulle vilja se hela ditt kön simma i en sjö som den där --- jag tror jag skulle kunna dricka ur din huvudskål, jag skulle vilja bada mina fötter i din bröstkorg och jag skulle kunna äta ditt hjärta helstekt! -Du tror att jag är svag; du tror att jag älskar dig, därför att min livsfrukt åtrådde ditt frö; du tror att jag vill bära din avföda under mitt hjärta och nära den med mitt blod - föda ditt barn och ta ditt namn -hör du, vad heter du? -jag har aldrig hört ditt tillnamn - du har väl inget kan jag tro. Jag skulle bli fru "grindstugan" - eller madam Bobacken - du hund som bär mitt halsband, du dräng som bär mitt bomärke i dina knappar - jag dela med min köksa, rivalisera med min piga - åh! åh! åh! - Du tror att jag är feg och vill fly! Nej, nu stannar jag - och så må åskan gå! Min far kommer hem - finner sin chiffonjé uppbruten - sina pengar borta - så ringer han - på den där klockan - två tag efter betjänten - och så skickar han efter länsman - och så talar jag om allt! Allt! åh det skall bli skönt att få ett slut - bara det ville bli slut - och så får han slag och dör! - så bli vi slut allihop - och så blir det lugn - ro - evig vila - och så krossas vapnet mot likkistan - grevesläkten är slocknad och betjäntätten fortsätter på ett barnhus - vinner lagrarne i en rännsten och slutar i ett fängelse!

JEAN
Nu är det kungablodet som talar! Bra, fröken Julie! Stoppa nu mjölnarn i säcken bara!
Kristin in kyrkklädd med psalmbok i handen.

FRöKEN
Skyndar emot henne och faller i hennes armar liksom för att söka skydd.
Hjälp mig Kristin! Hjälp mig mot denne man!

KRISTIN
orörlig och kall.
Vad är det nu för spektakel på helgdagsmorgon!
Ser på huggkubben.
Och så ni svinat till här! -Vad vill det här betyda? Och så ni skriker och väsnas!

FRöKEN
Kristin! Du är en kvinna och du är min vän! Akta dig för denna usling!

JEAN
snopen.
Medan damerna resonera så går jag in och rakar mig!
Glider ut till höger.

FRöKEN
Du skall förstå mig; och du skall höra på mig!

KRISTIN
Nej jag förstår mig verkligen inte på såna här slinkerier! Vart ska hon ta vägen så här resklädd - och han står med hatten på - va? -va? -

FRöKEN
Hör mig Kristin; hör på mig, så skall jag tala om allt ---

KRISTIN
Jag vill inte veta någonting ---

FRöKEN
Du måste höra mig ---

KRISTIN
Vad är det om? är det om dumheterna med Jean! Ja si det bryr jag mig inte alls om! för det lägger jag mig inte i. Men tänker hon narra honom att schappa så ska vi sätta p för det!

FRöKEN
ytterligt nervös.
Försök nu att vara lugn Kristin och hör på mig! Jag kan inte stanna här och Jean kan inte stanna här - vi måste således resa...

KRISTIN
Hm, hm!

FRöKEN
ljusnar.
Men ser du, nu fick jag en idé - om vi skulle resa alla tre - utomlands - till Schweiz och sätta opp ett hotell tillsammans - jag har pengar ser du - och Jean och jag skulle stå för det hela - och du, hade jag tänkt, skulle ta köket - blir det inte bra! -Säg ja nu! Och kom med oss, så är allting arrangerat! -Säg ja! då
Omfamnar Kristin och klappar henne.

KRISTIN
kall och eftertänksam.
Hm, hm!

FRöKEN
presto-tempo.
Du har aldrig varit ute och rest, Kristin - du ska ut och se dig om i världen - du kan aldrig tro så roligt det är att resa på tåg - nya människor oupphörligt - nya länder - och så kommer vi till Hamburg och ser på Zoologiska trägårn i förbifarten - det tycker du om - och så gå vi i teatern och hör på opera. - och när vi kommer till München så ha vi museerna - du - och där är Rubens och Rafael de där stora målarne som du vet - du har ju hört talas om München där kung Ludvig bodde - kungen, vet jag - som blev vansinnig - och så ska vi se hans slott - han har slott ännu som äro inredda alldeles som i sagorna - och därifrån är inte långt till Schweiz - med alperna du - tänk alperna med snö på mitt i sommarn - och där växer det apelsiner och lagrar som är gröna hela året om ---
Jean syns i högra kulissen strykande sin rakkniv på en rem, som han håller med tänderna och vänstra handen; lyss förnöjd på samtalet och nickar bifall då och då.

FRöKEN
prestissimo-tempo.
-och där tar vi ett hotell - och jag sitter vid kassan medan Jean står och tar emot de resande - går ut och handlar - skriver brev - det blir ett liv må du tro - så blåser tågen, så kommer omnibussen, så ringer det i våningen, så ringer det i restaurangen - och så skriver jag ut räkningarne - och jag kan salta dem jag - du kan aldrig tro så blyga de resande är när de ska betala räkningen! -Och du - du sitter som hovmästarinnan i köket. -Du ska naturligtvis inte stå vid spisen själv - och du får lov att gå fint och nätt klädd, när du ska visa dig för folk - och du med ditt utseende - ja jag smickrar dig inte - du kan nog knipa dig en man en vacker dag! en rik engelsman, ser du - det folket är så lätt att
saktar av
fånga --- och så blir vi rika - och bygger oss en villa vid Comosjön - det regnar visserligen lite ibland där - men
domnar av
-solen skall väl skina också någongång - fastän det ser mörkt ut --- och - så - annars kan vi ju resa hem igen - och komma tillbaka
paus
--- hit - eller någon annan stans ---

KRISTIN
Hör nu! Tror fröken själv på det där?

FRöKEN
tillintetgjord.
Om jag tror på det själv?

KRISTIN
Ja!

FRöKEN
trött.
Jag vet inte; jag tror inte på någonting mer.
Faller ner på bänken; lägger huvet mellan armarne på bordet.
Ingenting! Ingenting alls!

KRISTIN
vänder sig åt höger där Jean står.
Jaså, han tänkte rymma!

JEAN
snopen, lägger ifrån sig rakkniven på bordet.
Rymma? Det är nu för mycket sagt! Du hörde ju frökens projekt och fastän hon är trött nu efter nattvaket, kan projektet mycket väl utföras!

KRISTIN
Hör nu han! Var det meningen att jag skulle bli köksa hos den där...

JEAN
skarpt.
Var så god och begagna ett städat språk när du talar vid din matmor! Förstår du det!

KRISTIN
Matmor!

JEAN
Ja!

KRISTIN
Nej hör! Hör på den!

JEAN
Ja hör på du, det kan du behöva, och prata lite mindre! Fröken Julie är din husbonde och för samma sak som du missaktar henne nu, borde du missakta dig själv!

KRISTIN
Jag har alltid haft så mycket aktning för mig själv---

JEAN
-Att du kunnat missakta andra! -

KRISTIN
-Så att jag aldrig sänkt mig under mitt stånd. Kom och säg att grevens kokerska haft något med ryktaren eller svindrängen! Kom och säg det!

JEAN
Ja du har fått att göra med en fin karl, det är tur för dig!

KRISTIN
Jo, det är en fin karl som säljer grevens havra från stallet ---

JEAN
Det ska du tala om, som tar procent på kryddbovarorna och låter muta dig av slaktarn!

KRISTIN
Vad för slag?

JEAN
Och du kan inte ha respekt för ditt herrskap längre! Du, du, du!

KRISTIN
Kommer han med nu till körkan? Han kan behöva en god predikan på sin bragd!

JEAN
Nej, jag går inte i körkan i dag; du får gå ensam och skrifta dina bedrifter!

KRISTIN
Ja, det skall jag göra, och jag skall komma hem med förlåtelse så det räcker åt honom med! Frälsarn har lidit och dött på korset för alla våra synder, och om vi nalkas honom med tro och botfärdigt sinne så tar han all vår skuld på sig.

FRöKEN
Tror du det Kristin?

KRISTIN
Det är min levande tro så sant jag står här, och det är min barnatro, som jag bevarat från ungdomen, fröken Julie. Och där synden överflödar, där överflödar nåden!

FRöKEN
Ack om jag hade din tro! Ack, om...

KRISTIN
Ja men si den kan man inte få, utan Guds särskilta nåd, och det är inte allom givet att få den ---

FRöKEN
Vilka får den då?

KRISTIN
Det är nådaverkets stora hemlighet det, ser fröken, och Gud har intet anseende till personen, utan där skola de yttersta vara de främste

FRöKEN
Ja, men då har han ju anseende till de yttersta?

KRISTIN
fortsätter.
och det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike! Si så är det fröken Julie!
Nu går jag emellertid - ensam, och i förbigående ska jag säga åt stalldrängen att han inte lämnar ut några hästar i fall någon skulle vilja resa innan greven kommer hem! - Adjö!
Går.

JEAN
En sådan djävel! -Och allt detta för en grönsiskas skull! -

FRöKEN
slö.
Låt grönsiskan vara! -Ser ni någon utväg ur detta, något slut på detta?

JEAN
funderar.
Nej!

FRöKEN
Vad skulle ni göra i mitt ställe?

JEAN
I ert? Vänta nu! - Som välboren, som kvinna, som - sjunken. Jag vet inte - jo! nu vet jag!

FRöKEN
tar rakkniven och gör en gest.
Så här?

JEAN
Ja! - Men jag skulle icke göra det - märk det! för det är skillnad på oss!

FRöKEN
Därför att ni är man och jag kvinna? Vad är det då för skillnad?

JEAN
Samma skillnad - som - mellan man och kvinna!

FRöKEN
med kniven i hand.
Jag vill det! Men jag kan det inte! - Min far kunde det inte heller, den gången då han skulle ha gjort det!

JEAN
Nej, han skulle icke ha gjort det! Han måste hämnas först!

FRöKEN
Och nu hämnas min mor igen, genom mig!

JEAN
Har ni inte älskat er far, fröken Julie?

FRöKEN
Jo, gränslöst, men jag har visst hatat honom också! Jag måtte ha gjort det, utan att jag märkt det! Men det är han som uppfostrat mig till förakt för mitt eget kön, till halvkvinna och halvman! Vems är skulden till vad som skett? Min fars, min mors, mitt eget! Mitt eget? Jag har ju intet eget? Jag har inte en tanke som jag inte fått av min far, inte en passion som jag inte fått av min mor, och det sista - det där om att alla mänskor äro lika - det fick jag av honom, min trolovade - som jag därför kallar usling! Hur kan det vara mitt eget fel? Skjuta skulden på Jesus, som Kristin gjorde -nej, det är jag för stolt till och för klok - tack vare min fars lärdomar - och att en rik inte kan komma in i himmeln, det är lögn, och Kristin som har pengar på Sparbanken kommer åtminstone inte dit! Vems är felet? -Vad rör det oss vems felet är; det är ändå jag som får bära skulden! bära följderna!

JEAN
Ja, men ---
Det ringer två skarpa slag i klockan; Fröken störtar upp; Jean byter om rock.

JEAN
Greven är hemma! -Tänk om Kristin ---
Går till talröret; knackar och lyss

FRöKEN
Nu har han varit i chiffonjén?

JEAN
Det är Jean! herr greve!
Lyss (Obs.: åskådaren hör icke vad greven talar.)
Ja, herr greven!
Lyss.
Ja, herr greven! Straxt!
Lyss.
-Genast, herr greven!
Lyss.
-Jaha! Om en halv timme!

FRöKEN
ytterligt ängslig.
Vad sa han? Herre Jesus, vad sa han?

JEAN
Han begärde sina stövlar och sitt kaffe om en halvtimme!

FRöKEN
Alltså om en halv timme! åh, jag är så trött; jag förmår ingenting, förmår inte ångra mig, inte fly, inte stanna, inte leva - inte dö! Hjälp mig nu! Befall mig, och jag ska lyda som en hund! Gör mig den sista tjänsten, rädda min ära, rädda hans namn! Ni vet vad jag skulle vilja, men inte vill, vill det, ni, och befall mig utföra det!

JEAN
Jag vet inte - men nu kan jag inte heller - jag förstår inte - det är alldeles som om den här rocken gjorde att - jag inte kan befalla över er - och nu, sen greven talte till mig - så - jag kan inte redogöra för det riktigt - men - ah det är den djävla drängen som sitter i ryggen på mig! -Jag tror att om greven kom ner nu - och befallde mig skära halsen av mig, så skulle jag göra det på stället.

FRöKEN
Låtsas då att ni är han, och jag är ni! - ni kunde ju spela nyss så bra, när ni låg på knä - då var ni adelsmannen - eller - har ni aldrig varit på teatern och sett magnetisören -
Jakande gest av Jean.
han säger åt subjektet: tag kvasten; han tar den; han säger: sopa, och den sopar---

JEAN
Då måste ju den andre sova!

FRöKEN
extatisk.
Jag sover redan - hela rummet står som en rök för mig och ni ser ut som en järnkamin som liknar en svartklädd man i hög hatt - och era ögon lysa som kolen när elden går ut - och ert ansikte är en vit fläck som falaskan -
Solskenet har nu fallit in på golvet och lyser på Jean.
- det är så varmt och gott -
Hon gnuggar händerna som om hon värmde dem framför en eld.
- och så ljust - och så lugnt!

JEAN
tar rakkniven och sätter i hennes hand.
Där är kvasten! Gå nu medan det är ljust - ut på logen - och ...
Viskar i hennes öra

FRöKEN
vaken.
Tack! Nu går jag till vila! Men säg nu bara - att de främsta också kunna få nådens gåva. Säg det, om ni också inte tror det!

JEAN
De främsta? Nej, det kan jag inte! -Men vänta - fröken Julie -nu vet jag! -Ni är ju icke längre bland de främsta - då ni är bland de - yttersta!

FRöKEN
Det är sant. -Jag är bland de allra yttersta; jag är den yttersta! åh! - Men nu kan jag icke gå - Säg en gång till att jag skall gå!

JEAN
Nej, nu kan inte jag heller! Jag kan inte!

FRöKEN
Och de främsta skola vara de yttersta!

JEAN
Tänk inte, tänk inte! Ni tar ju all min kraft från mig också, så att jag blir feg - vad, jag tyckte klockan rörde sig! -Nej! Ska vi sätta papper i den! -- Att vara så rädd för en ringklocka! -Ja men det är inte bara en klocka - det sitter någon bakom den - en hand sätter den i rörelse - och något annat sätter handen i rörelse - men håll för örona bara - håll för örona! Ja så ringer han ändå värre! - ringer bara ända tills man svarar - och då är det för sent! och så kommer länsman - och så...
Två starka ringningar i klockan.
Jean far tillsammans; därpå rätar han upp sig.
Det är rysligt! Men det finns intet annat slut! -Gå!

Fröken går bestämt ut genom dörren.
Ridå.


Project Runeberg, Tue Dec 11 18:21:53 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/frkjulie/05.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free