Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Sju små värnlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, som de ä med de, så kunde jag nog göra de å,
– å be’n ta dej. Du kunde då göra så pass som te geta
getterna åt en! Det vore väl nånting te stort de, emot te
sitte framför spisen i fattighuse och glo.»
»Hur månge getter kan han ha tro, kungen», pep Maglena ut ur schalöppningen.
Hon tyckte att med det där talet om kungen började
det lätta opp lite i tillvaron. Sanningen att säga så hade
hon hela tiden likat Anna-Lisas tal, fast hon tyckte det
var ledt att dom bägge två skulle ge sej på Ante, som,
det visste hon granneligen, inte ätit ett Guds lån förr än
de alla hade fått nog på morgonen, innan de gåfvo sig af.
»Åh int vet jag», sade Ante, »huru många getter
kungen har. Lill’stugufolk, som vi, kan ha en get, en
torpare fem, sex, en storbonde tjugu och mer.»
»Herre gulla, då ha väl kungen hundra. – Int rå jag
me så månge.»
Anna-Lisa släppte kälkstabbarna, snöt sig i fingrarna
och torkade tårarna ur ögonen med samma hand, som
hon ändå dragit vanten af.
Äfven Ante stannade, så att kälkrepet hängde slakt.
Han tog af den stora malätna skinnmössa, som varit fars,
och torkade svetten ur den vackra pannan. Hans blå
ögon lyste förtrytsamt, då han såg tillbaka på systern.
»Kanske kungen ha hundra getter, och kanske han
har tusen – ja lika många som en lapp kan ha renar.
Men du tror väl int att kungen ha vett te räkna ut hur
många getter en tocken liten en som du är god för att
geta? Tro han att du kan geta hundra, så kan du de,
för då har han särskildt slag af lättgetade getter, kanske från Jerusalem; eller har han några märkvärdiga get-
hundar, som kan hålla ihop dom.»
»Tänk så fin och grann du ska bli Anna-Lisa. Kanske
du få gå i lastiker (resårkängor) och med silkeskläde
på hufvet och en kjol med småroser på, så du ser ut
som törnblombacken på sommarn. Tänk att du ska
bli så grann!»
Maglena drog schalen från näsan och bjöd till att vända
sig och kunna ta Anna-Lisa i betraktande. En liten
rar unge var hon, Maglena, med det guldbruna håret
glänsande och burrigt och de stora djupblå ögonen så
goda i blicken. Det var som om hon trott att Anna-Lisa, som gick bakefter och sköt kälken, nu var klädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
