- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
24

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 2. Med vargspår i sikte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Maglena villfor utan tvekan broderns uppmaning. Hon
tog med ljudelig röst upp sången om Kanan:

         »Hvad har min Jesus gjort för mig.
         Jo han steg ned till Kanan.
         Himmelska Kanan.
         Kom låt oss gå till Kanan»;

Alla barnen sjöngo, medan Maglena med sin klingande
ljufva röst ledde sången.

De gingo fram genom den nu mot den tidiga mörkningen dystra skogen, öfver hvilken himmelen hvälfde sig snötjock och blygrå.

Men nu var det som om de ej tänkt på eller förstått
annat än att sjunga.

Småstintorna, som sutto omarmade af Maglena, vaknade, hungriga, stelnade, huttrande af köld och sömnyra.
De kommo sig ej för med att gallskrika, hvilket nog i
denna stund låg starkt för dem. När de hörde syskonen
sjunga stämde de in med, som de alltid haft för vana
att göra det hemma i lill grå stugan hos mor.

         »Himmelska Kanan, kom, låt oss gå till Kanan.»

Sången tonade ut så vackert ibland gran och fur. Det
var som om en liten änglahär dragit fram. Skogen lyssnade, höll andan. Inte ett ljud af gläfsande räf af hemskt
tutande uf eller uggla. Endast barnens sång hördes.

Ante sjöng med, starkt och högt. Han höll sina ögon
anropande lyftade upp emot den tröstlöst dystra himmeln.
Han sjöng i tro på hjälp, fastän hans starka röst ju egentligen bäst förmådde att nå och väcka vargen, barnadödaren, af hvilken han nyss varsnat de många spåren, i
bredd med hvarandra.

Nog hade Ante vetat af förut att vargen denna hårdårsvinter börjat smyga ute i marken, och nog hade han
en del oväderskvällar, när kölden stod skarp så det dånade och bräckte i stugknuten, hört hans svultna jämmerulande (tjut) inne i skogarna.

Men så här långt ner åt bygden trodde han, att man
skulle gå fri från den. Ante tyckte det han med barnen gått så långt från hemtrakten att alla förhållanden
skulle ha förändrat sig. Och att nu ändå varsna sådana
spår! En tröst var, att han ensam förstod, hvad de kunde
betyda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:26:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frostmo/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free