- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
28

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Glasögonkarlen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TREDJE KAPITLET.

GLASÖGONKARLEN.



Elden brann på spiselhällen i stugan, när barnen långsamt, sammanpackade, krypande intill hvarandra,
kommo in där.

Månke fattades ändå. Han påstod att han väl inte
kunde lämna geten ensam. Egentligen var det så, att
han tyckte skäl vara det Ante tog emot första törnen inne
hos främmande folk. En var ju osäker på hvad som
kunde möta en på alldeles okändt ställe. Maglenas föreställning hade så smått meddelat sig åt honom med, så
han stannade lugnt ute när de andra knogade iväg in.

»Hä igen dörren!» dundrade en grof röst.

Hade Ante i denna stund bara gjort en half vändning
utåt igen, så skulle hela skaran besinningslöst ha störtat
med ut, ifrån tak öfver hufvudet, värme, hopp om föda,
så förskräckta blefvo de.

Där borta ifrån spishållet kom den rytande rösten från
en, hvilken alldeles som Magdela räknat ut det, säkert hade
ett öga i nacken. Ja, det såg mest ut som om bägge
ögonen funnits där. För svarta, stora glasögon lyste midt
i bakhufvudet. Eldrödt hår hade han, och han syntes
icke behöfva vända sig eller ens röra sig för att se på
dem, som kommo in.

Barnen stodo ändå mol tysta lik en förskrämd skara
af förvillade små lamm. Alla stirrade på de svarta, blänkande ögonen i den rödhåriga nacken, eller på mannens,
till armbågen bara, håriga armar, som lyftes och sänktes med något glänsande hvasst han höll i de grofva,
hopknutna händerna.

»De är hundturken vi kommi till», hviskade Maglena,
med tänderna klapprande af rädsla.

»Då ät han opp oss! Jag gå ut och sir efter hva
Månke gör åt Gullspira, jag», sade Per-Erik. Han klämde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:26:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frostmo/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free