Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Glasögonkarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han bredde ut halmen på golfvet, på lämpligt afstånd
från spisen med eldgnistorna.
Gullspira visade sin erkänsla genom att genast gå fram
och nappa i sig några af de tomma axen, och sedan stolt
och behagfullt klifva in i halmen och lägga sig till ro för
natten.
Ante satt kvar vid bordet och tackade, med sänkt hufvud, Gud för maten. Så steg han upp, tog småstintorna
en efter annan, höljde af dem halsdukspaltor och schaltrasor och lade dem så i halmbädden, med deras hufvuden emot getens varma ragg.
»På de vise – kluck, kluck.» Glasögonkarlen stod
och stirrade på de små där på halmen. Söta, rara
barn voro de, med ljuslockigt hår, fina små ansikten,
fastän så bleka, så tunna, med frostbitna små näsor.
Han drog fällen från sin egen säng och ville hölja öfver dem. Men Ante höll honom tillbaka.
»Käre gör int de, – ta int åf er själf. Vi har fårskinnsfällen ute på kälken och kläderna, som vi ta åf oss. »
»Jag har en skinnfäll in i lillkammarn å. Ta fällen ni.»
Glasögonkarlen gick in i, hvad som väl var lillkammarn, genom en dörr bakom spisen. Han kom ut igen
med en riktigt snygg fäll öfver armen. I ena handen
höll han en halfstopsbutelj och i den andra ett sprucket
dricksglas.
»Nu ska en så rejel liten karl, som har sliti så ondt
hela dagen, ha sig, hvad godt är. Si här, en ordentlig
sup, det gör godt i skrofve.»
Han fyllde glaset till mer än hälften. »Jag plär alltid
själf supa ur buteljen och är god för att i ett drag ha i
mej hela fjärndelen. Men någe mått på så vis, om hur
mycke en ska ta i sig kan ju inte den ha, som int är
fullt van. Halfva dricksglase tänk jag ska svara emot en
god, redig färdsup. Smådrängarnas tur kom se’n den.
Måtro dom är nog så karig att dom vet te förstå sej på
hva godt och nyttigt är i vintertid dom å.» Han såg välvilligt på de små »karlarna».
»Så kopp (skål) då, på dej, i förstone! »
»Smådrängarna», Månke och Per-Erik blefvo med ens
så höga i halsen. De torkade sig om munnen med afvigsidan af handen, som de sett storkarlarna, ja far deras också göra, när de skulle till att supa. Till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
