Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Hvart har Märta-Greta tagit vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vargen ta nog vara på de han får», anmärkte Månke med ett tveksamt sidobläng på Maglena, hvilken med en lysande blick uppåt försäkrade, att då hade hon rätt ändå, när hon sagt att mor tagit Märta-Greta upp till himmelska Kanan. Vargen skulle väl alltid ha lämnat kvar nån klädtrasa, påstod hon ifrigt.
»Åh – han ha nog buri ’na med sej fullklädd»,
envisades Månke.
»Hva tro du Ante?» sade Maglena, och smög sig skälfvande af förskräckelse in till brodern.
»Jag vet int. De var bara hvita snön hopdrifven hela vägen Maglena, jag lid int te tänka de vargen rifvi lill Märta-Greta. Det är så tungsamt – just som jag, som rå för de.»
»Du skulle hellre vara gla och känna de lättsamt, för si du mor har tagi lill’stintan hel, opp till sej.»
»Du få int gråte, Ante.»
Maglena strök brodern öfver kinden med sin isstyfva vante.
Men det tröstade honom icke. Stora gossen! Tårarna droppade och smälte samman med den piskande yrsnön, dar han gick framåtböjd och drog den i snömodden dock nu så alltför lätta kälken. Han kände knappt lättnad af att få nipvägen i sikte, som förde ifrån älfven upp till landmark. Och nu först märkte Ante att snöskyn stormat bort och att himlen emot aftonen klarnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
