- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
74

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 13. I den dödas ställe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TRETTONDE KAPITLET.


I DEN DÖDAS STÄLLE.

När barnen några dagar senare hunno så långt som ut ur värsta fjällbygden, kommo de en kväll fram till en gård där sjukdom och sorg gästade. Det var till en stor rik bondgård. Äldsta flickan där hade nyss dött, bara tio år gammal. Och nu låg lillpojken, ende sonen, som var sju år, sjuk i samma onda som systern dött utaf. Hustrun, en ståtlig, vacker kvinna stod vid spisen och vispade kornmjöl i det kokande grötvattnet, när den lilla barnskaran med som vanligt blyga, försagda anleten trädde in.

Hon hade en sträng husbonde till make och fick nog sköta sitt ordentligt och som vanligt, fast sorgen satt i hjärtat och oron i sinnet för den lille, som nu kanske också skulle tagas ifrån henne.

Hon vände sig mot dörren, när den länge blef öppen, innan alla de fem barnen hunnit in.

I dag knuffade de Anna-Lisa före sig. I en så här stor, fin gård var det så grufsamt att komma in, för den som var uselt klädd och kom för att begära mat och husrum.

Hustrun blef vid att stirra på Anna-Lisa.

»Kom fram till elden barn», sade hon med mild, tungsam stämma. Hon räckte ut handen och hälsade goddag på Anna-Lisa, som kände detta så både stort och högtidligt. Det var just inte vanligt att bli hälsad så, när man kom som nödårsfolk i gårdarna.

»Hvad kan hon heta en så’n stinta», frågade hustrun och strök tillbaka halsduken från Anna-Lisas ljusa hår.

»Anna-Lisa», svarade den tillfrågade och såg med sina ärliga blå ögon upp i bondhustruns sorgsna.

»Nej, de är väl int sannt heller? ’Anna-Lisa’, som våran Anna-Lisa, hon som Herren tagit.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:26:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frostmo/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free