Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storgrengran», sade Ante, som var solblind och såg svart och
gult och rödt för sig, ty han hade allvarsam setat och
stirrat rätt in i solen, som steg så fort öfver berget.
De hade kommit in på en svedja, där skarsnön ej längre
täckte fäldt timmer, stubbar och bråte, och skyndade nu
in i djupa skogen där det ännu »bar».
Gullspira hade kryat till sig, eller var det för att
stötarna mot en och annan trädstam icke tilltalade henne.
Ty helt oförmodadt sparkade hon sig lös ur fällen och
hoppade iväg inåt skogen, i sjuklingshöljet af förkläde
och ami om mage och hals.
Med otrolig lätthet fann geten den stora tätgrenade gran,
som skulle passa till hus, en så’n som barnen hela
morgonen förgäfves sökt efter.
Gullspira ställde sig midt under jättegranen, hvars
grenar bredde ut sig som ett ogenomträngligt tak. Snön
var redan bortsmält därunder eller hade kanske aldrig
kunnat hopa sig där.
»M-ä-ä», bräkte Gullspira. »M-ä-ä. Här bor en klok
get, som fast hon legat på kälke med förkläde om
magen, har haft ögonen med sig. M-ä-ä. Stig hit ni rara
små folkkillingar så bjuder jag på varm söt mjölk, mjuk
mossa att hvila på och frusna söta lingon och enbär att
kalasa af. M-ä-ä var så goda!»
»Hon bjur oss till sej. Si ni så stor och fin hon
hofverar sej Gullspira», log Maglena. »Nu stanna jag här
ve dörrn tills hon ber mej stiga fram och sitta.»
Maglena lyfte på en tung, tät gren, gick innanför den
och blef stående, skälmaktigt tittande på geten.
Månke följde och iakttog också han samma hänsyn
som när man kommer in till folk.
»M-ä-ä-ä» sade Gullspira, »ni ska vara välkommen och
sitta ner.»
Hon trippade in emot den stora stammen där de höga
rotknölarna voro sittplatser och liggplatser bekväma nog
både för folk och getter.
Ante kom »in», dragande kälken efter sig.
Han tog kunten ur den, samt tjärvedsstickorna och
fällen. Sen stjälpte han kälken oppner på alla fyra
stolparna. Maglena dukade fram de små vrilarna fyllda med
skummande varm mjölk samt bullar och bröd från
bröllopsgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
