Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Bordet» stod invid rotknölsbänkarna. Barnen läste
till bords, åto säfligt och långsamt, och kände sig som
storbondfolk, i egen stuga.
Maglena »dukade af bordet», gjorde sittplats på andra
sidan granstammen, och diskade se’n kärlen med »trasor»
af snö. Så stjälpte hon upp dem.
Hon bäddade i »nedersäng» af en stor rotknölsfördjupning
invid granstammen syskonbädd, med gammelfällen
under och den nya öfver.
Ante och hon hviskade vid hvarandra så att inte Gullspira
skulle höra dem. De undrade om de kunde ta’ henne med i
fint bäddade nedersängen.
»Hon får väl vara gammelfolk hos oss», sade Maglena
brådskande, när Gullspira, som kände sig fullt hemmastadd,
utan den minsta tvekan eller tanke om hvad som
passade eller icke klef opp och lade sig på fållen.
»Ja och då måtte vi vara bra emot ’na riktigt», ifrade
Ante. »Jag ska gå ut och söka ungbjörkkvistar och
spädt tallris åt ’na! För hon ska förstås vara
tandlös, och det blir som tunnbröd och kaffe åt
gammelfarmor.»
»Tänk, hon är slugare än jag», sade Månke, som kom
med två näfvar frusna lingon till syskonen, han hade
tagit dem så godt som »inne i rummet».
»För si ni då jag gick och klaffsa och sökte efter
vatten så sprang hon rätt ner till en lill’bäck rakt här
bredvid. Och nu går hon och lägg sej, för hon tänk att vi,
som ha gått bå dag och natt ska göra som hon.»
»Men de är ju midt på da’n», invände Ante, som tyckte
att ett förståndigt förslag borde komma från honom och
inte från lill’drängen, eller ens geten.
»Ja då får solskene bli månsken för mej», föll
Maglena i talet. »Jag är så trött så jag ids int klä af mej
och torka skorna framför elden.» Hon låtsades värma
händerna vid en spiseld.
»Jag ids int torka dom åt dej häller, Månke», tillade
hon, så du får lägga dom brevid sängen.» Maglena
var helt allvarsam.
»Jag tro att jag släng ner mej som jag är» tyckte
Månke, »för jag kom just från skogen, och är så trött
så att jag är rent slut. Där ha jag hålli på och fällt
nå’ smågranar på svedjan så jag känn mig just bruten
i rygg och armar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
