Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gullspira därvid med ett skutt och ett kort bräkande af ovilja
lämnade.
»Kurr – – r – r –.»
Maglena och Ante satte sig opp på en gång –, så öfver
all beskrifning häpna öfver det täta mörka tak de hade
öfver sig. Katten, som väckt dem, kände de igen på
jamandet. Det var den gråspräckliga »iskatten».
Så förundrade blefvo de öfver att den hittat efter dem
en så hisklig väg som de gått, att de glömde att tänka
på huru otröjsamt det var att vakna i mörka skogen,
midt på natten och utan eld.
Men de kommo att tänka på det när de fröso så att
de hackade tänder.
Om de bara hade ägt en tändsticka, en enda, så nog
hade det gått att få eld. Hela bunten af tjärvedpinnar
fanns ju, där Maglena stakat ut spisen. Hon skälfde af
köld så hon knappast kunde tala.
»Int kan jag stiga opp och int kan jag mjölka. Vi
frys väl rent ihjäl.»
»De blir int annat än te krypa ner i fällen igen, så
vi få ligga här som Carl XII:s krigsfolk och vänta på
moron när solen kom», sade Ante och beredde sig att
helt hjältemodigt krypa tillbaka under fällen.
Men katta ska ha mjölk, så länge som hon gått utan,
så jag mått stiga opp ändå», huttrade Maglena.
Hon slängde öfver sig fars gammeltröja, som de fått
kvar efter Per-Erik.
Medan hon satt och mjölkade med tröjan öfver
axlarna, föll en grankotte med ett smällande ljud ner på
hennes hufvud och hoppade sen ner i en af tröjans
tomma gapande fickor.
»De här är bestämt en riktigt vacker vårko. – Månke
ska fån när han vaknar», tänkte Maglena helt förnöjd
när hon, vid det att hon trädde handen ner i fickan fick
fatt i en mjukglatt, kådklibbig vårgrankotte.
Det gick Maglena som alla andra när de hitta något.
Hon fick lust att undersöka om det inte fanns mer af
samma slag, så hon gräfde på nytt med handen ner i
fickan där hon funnit »kon».
Jo, där fanns verkligen något mer!
Där fanns något, som med ens tog bort den frusna,
huskiga mörkräddsförnimmelse, som tyngt och plågat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
