- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
113

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Eld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Maglena, där hon satt ensam i mörkret under granen
och mjölkade.

Det var ju som ett under, – som om mor fick vara
när barna sina igen och hjälpa dem tillrätta.

Maglenas fingrar, som trefvade nere i fickan grepo ju
fatt i två – tändstickor!

Så länge som de burit på den gamm’tröjan, haft den
öfver sig som värmande hölje, och slängt med den, så hade
de då aldrig gett akt på att det fanns något i fickorna.

Det var klart att stickorna funnos kvar där från
långliga tider tillbaka, då far ännu, vintertiden arbetade på
skogen och ibland rökte lill’pipa.

Maglena höll stickorna i handen. – Hon luktade på
dem. – Riktigt –! Den rejela fosforlukten ägde de.

Hon var så fäjen (storglad), att hon kunde ha skrikit
högt. Hennes blixtlika tanke var att ropa ut fröjden åt
Ante.

Men –. Ja bäst att tiga. – Ty tänk om inte stickorna
»tog» –. Då skulle hon bara narra Ante att bli glad åt
det, som då bara skulle bli sorgeligt och tungsamt.

Maglena trefvade sig med brådskande hast stupande
och snubblande, bort till spishållet. Därinvid på en kvist
hade hon hängt upp kunten.

Hon famlade och letade efter den i stupmörkret.

Joo. – Där var den ändå! Och midt nerunder den
låg bunten af tjärvedsstickor, som hon »städadt» dit i
»låtsspisen».

Ja, om – om, – om det nu bara funnes lif i de små
fosforsticksuslingarna!

Hon repade med darrande hand ett, två, tre, fyra tag
med stickan emot en af hennes varma, fasta små laddar,
som hon förstås behållit på fötterna.

Men hon var för ifrig, för häftig. Stickan glimmade
och lyste till ett ögonblick, – just när Maglena nypit till
så morskt att den – knäcktes, – så sjönk den ner i
den våta mossan och – slocknade.

Hon var färdig att skrika högt af förskräckelse och
sorg. – Ja gallskrika, som ett lill’barn.

Skulle hon gå miste om hoppet att få eld nu när det
varit så nära att hon lyckats!

Eld! Det var värme för frusna lemmar. – Eld! – det
var ljus och trefnad för ensamma små, ute i villande
ödemark. Eld! Det blef hem och härd där elden fanns.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:26:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frostmo/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free