- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
116

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. I egen, grön stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att de är kväll. Snön bär int, så solen måtte mest nyss
gått åf en, och bältgubben (Orion) stå ju högt på himmeln.»

»Men jag lägg mig int ändå. De är långt till natten än.»
Ante hade varit ute och kom in med fånget fullt af
bråte, som han lade på elden.

»Jag hör någe gläffs långt borta, mest likt hunnulande»,
sade han.

»Räfhonan är ute och låt, förstår du. Int kommer
någe vilddjur hit så länge vi ha elden i farten, och int
någe skrymt (spöken) heller», tillfogade hon med en skygg
blick ut genom granens svartblänkande grenar. »Vi sätt
kälken framför elden och så tar jag i med te sy roser.
Jag har två vantar te sy på.»

»Då sätt jag mej och tälj och skrapa ur träskedar.»
Ante tog ämnen från kälken.

»Men äta först sa’ bonn när bastua (badstugan) brann.
Jag mjölka väl int bara åt katta heller, utan vi få väl äta
på samma gång nu, när du är husbond och jag är matmor.

Maglena satte sig bredvid Ante på kälken, med trävrilen
i knäet. Katten kom och strök sig spinnande emot
henne.

Gullspira trädde sitt hufvud in mellan grenarna invid
dem. I »sängen» snarkade Månke högljudt.

»Ja men annars, hva vi ha det bra, Ante. De är som
om jag int skulle lite tänke att komma ut till bygden
nå’ mer».

»Du var stornöjd på bröllope tyckte jag.»

»Ja, för de låtarna och dansen och brudfolket, som
var så behändig emot oss. Så här gick dom i ring och
sjöng: ’Hej, ho du trotsig flicka’.»

Maglena var färdig med kvällsvarden. Hon sprang
upp och började härma sånglåtar och dans.

»Int håll matmororna i stugerna på så där, int»,
anmärkte Ante, men han såg stornöjd ut där han satt och
täljde skedar, med den skarpa knifven blänkande i
eldskenet.

»Nej trösta mej. Jag måtte stoppa strumperna våra.
De får vara med roserna så länge.»

Hon flängde laddarna af fötterna, hvilka hon, när
hon fått af strumporna, spände ut emot värmen medan
hon började stoppa de i dag rätt stora hålen. Det var
ju inte så ofta hon slapp till att arbeta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:26:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frostmo/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free