Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. I egen, grön stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Justament. Alla tre pojkarna, som va stora, granna
karlarna, å sönerna hans, dom höll på att sätta ihop ett
oljevärk att spela på. Dom lär ha sånt i nerlandssock-
narna, och spelet ska låta som när folk sjung i kyrkan
med fyra slag tå röster.»
»Gosse, om jag skall gå till världens slut så ska jag
se och höra sånt spel.»
Maglena slog sig på knäet med handen instoppad i
Antes grofva grå getraggssocka.
»Dom hade gjort de här efter ett oljevärk hos
storprostens i Solå. Och fast dom va så fin att dom kunde
göra hvad som var så konstigt så steg dom opp klockan
fem på moron ändå och for till skogs med yxan med
sej, och satt på stöttingen och körde. Aldrig någe
högfärdig var dom. Si sånt är riktigt folk, å då jag såg
dom så, tänkte jag bli storbonde och storsnickare jag å,
förstås.»
»Nog såg jag matmora i nämndemansköket vara lika
god hon, men int tänkte jag på till bli nämndemansmor
för de», funderade Maglena. Hon såg med belåtenhet
huru jättehålet i Antes strumpa krympte samman under
hennes flinka fingrar.
»Snickra hon, nämndemansmor?» frågade Ante med
en lustig glimt i ögat.
»Ja, de gjorde hon! Hon snickra på sitt vis och som
kvinnfolk gör de, när dom är riktig. Hade husbonn
hennes ihop slädar och skoflar och oljeverk, så hade
hon ihop lingarn och lärftsväf och ullgarn te strumper
och vadmalskläder, och till klädningar åt kvinnfolke.»
»Sånt kvinnfolk ville jag du skulle bli!»
»Småstintorna hennes, dom fick spola och krusa line
och rulla de på rockhufve, och gå ut i lagårn med
pigerna och mjölka, och ändå så var dom så rolig och
behändig med oss, Månke och mej. Och storkvinnfolke
dom sjöng låtar och småsånger när dom spann. Och så
fin spånad har jag int sett.»
»Vet du», tillade Maglena skyggt och tvekande. »Vet
du att Maja-Greta, stintan deras, hon sa att det fanns
vittrer där i gården, goda, behändiga vittrer.»
»Han sa så till mej å gammdrängen, som var kvar i
drängstugan då de andra gått på måran.»
»Sa – han! Hvad sa han?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
