Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. I egen, grön stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maglena slängde den färdigstoppade strumpan till Ante
och satte sig att stirra på honom med lysande, skrämda
ögon.
»Han sa, att småvittrer funnits i alla tider där i gårn.
Dom bor nära stallgolfve under jorden.»
»Men dom kom opp ibland så en kan si dom? Och
dom är godsint af sej mot gårdsfolke.»
»Bara gårdsfolke gör som dom vill ja», afbröt honom
Maglena.
»Hu, heller hva ugglerna ta till å gny här.»
Hon kastade en förskrämd blick ut omkring sig. »Kiss,
kiss, kom hit och tröj mej (gör mig trygg).»
Hon tog katten, som låg på fars gammeltröja, opp i
fånget strök och smekte den.
»Du vet de Ante», fortfor hon, »att en gång svor en
lill’dräng åt hästen i stalle och då fick han en örfil så
han gick uppsvullen i flera dar.»
»De var han väl värd. Sir du så fin sked! Nu ska’
jag göra småskedar. De är ledt för barn te äta med
såna här småtråg.»
»Ja, nog var han värd de, drängen», återtog Maglena
som, huru kusligt hon fann samtalsämnet, inte förmådde
att gå ifrån det.
»En piga där, som skyllde på de hon hade sån värk
att hon int orka spinna, men gick ändå och olofvandes
på dans, hon hade garne så tillsnurradt på rullen, när
hon skulle sta och spinna igen, så hon blef en hel härfva
efter de andra, och utskämd blef hon.»
»Det var hon väl värd. Annars är vittrerna int elaka
annat än tre dagar före jul. Vi ska komma ihåg te hålla
oss inne då», sade Ante lite tveksamt förlägen om han
skulle ta saken allvarsamt eller inte.
»För då är Lusse ute och vill ha kristen barn till sej
under jorden», hviskade Maglena med lysande, förskrämda
ögon.
»Ja, han tala om de å, gammdrängen», försäkrade Ante.
»Och en gång, så sa Maja-Greta till mej, så hade
hennes egen mormor talt om för na hva hon såg, när
hon låg på logen och var ung och hade en böld i halsen.»
Maglena talade som om det tillhörde ungdomen att ha
böld i halsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
