Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 22. Husbond och matmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUANDRA KAPITLET
HUSBOND OCH MATMOR.
Tidigt på morgonen, långt innan solen var uppe
vaknade barnen. Det var duktigt kallt på
morgonkvisten, så de kröpo ner i fällen igen.
Obegripligt behändigt var det att ligga så och höra
fåglarna vakna, den ena efter den andra.
Kråkorna voro tidigast. De kraxade som brandvakter,
råa och skråfliga i rösten. Genast började de gorma om
råttor och fågelägg, och flögo snart bullrande ut ur skogen.
Skatorna tittade ut ur det högt i en talltopp skickligt
hopfogade nästet. De fingo ej näbben ur boet förrän de
skrattade.
De skrattade åt att en räf långt borta tagit en hare
och blifvit skrämd så, att han lämnat lite kvar till frukost
åt dem. De skrattade åt vårfåglar, som vågat sig opp
i snömarken så tidigt. Tydligen bade de glömt att det
nu för tiden brukade bli hårdår med vinter tills solen
gick högt på himmeln om dagarna.
»Ke-ke-ke-ke. De skulle trilla från grenen hvarenda en,
ihjälhungrade, ihjälfrusna». Och de skrattade åt
människobarn, som tagit bo i skogen. För öfrigt kände de väl igen
Frostmofjälls-barnen. De hade mer än en gång skrattat åt
dem när de gått i skogen och plockat ris och släpat bördor
till litet grått människobo. På de vida myrorna invid stugan
hade de sett dem plocka bär. Och nu lågo de tokiga
ungarna här, midt i skogen. Och inga vingar hade de
att flyga med och ingen näbb att hacka med, om uf eller
räf skulle komma på dem. »Ke-ke-ke-ke –» skatorna
skrattade i korus.
Vid femtiden vaknade gulsparfven. Med lenaste röst,
knappt börbart, hviskade hon till maken: »är du vaken.»
Han svarade med ett sömnigt, mjukt: »visst är jag
vaken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
