Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 22. Husbond och matmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon lösgjorde sin ena hand och kliade sig själf,
varsamt och omärkligt i hufvudet.
Ante lade ned fånget med kvistar han burit in och kom
Maglena till undsättning.
»Du ska’ väl skämmas te si ut sämre än en gris.»
»Men en skrapa int grisar ren med skarsnö, int, och
de tänk Maglena göra med mej, hon har int nå’ vett»,
grinade Månke.
Stora tårar gjorde förberedande strimmor i hans numera
ganska röda kinder, framvisande prof på huru de skulle
taga sig ut som helt vattensköljda.
»Gå ner till bäcken efter vatten i vrilen här, så få vi
tvätta dej ren, så vidt du int tvättar dej själf», sade Ante
medlande.
Månke slet sig vildsint ur Maglenas grepp. Blixtsnabbt
räckte han ut tungan åt henne och försvann ner åt bäcken,
kvickt som en ormsnälla (ödla).
Maglena såg onekligen mera besviken än belåten ut, när
han efter en stund kom »in» skinande blank i ansiktet,
som dröp af vatten.
»Ge mej en trasa», frustade han högtidligt, »så jag får
gno mej i syna. Jag har tvättat mej i bäcken.»
Maglena, som under hans frånvaro hos sig frammanat
en lejoninnas mod och styrka, för en förestående
brodersstorrengörning, slet häftigt lös den ena ärmen ur fars gam-
meltröja och gaf honom den.
»Hva i syndstraffe ska’ du klösa mej för?» skrek Månke
ilsket, när Maglena inte kunde motstå att sno trasan i
några renande, torkande tag om pojkens nacke och öron.
»Du ha väl int ögon bak, så du kan si att du är svart
på halsen.»
»Hjälpandes stinta, då mått jag väl hjälpa dej å, när
du ska’ sta, för int’ annat än jag kan si så har int’ du
heller ögon bak.
Maglena drog sig tillbaka slagen af detta broderns
argument. Det var ganska nedsättande för hennes mors- och
matmorsvärdighet att måtta så helt ge sig.
Men humöret hos henne tog upp sig igen.
Hon lät fällen, som hon höll på att lägga ihop, falla
ner igen i mossan, gick så med snabba steg till kunten
som hon häktade ner från kvistknaggen. Där fick hon då
ändtligen rätt på mässingskammen. Med triumferande
uppsyn rök hon emot Månke med kammen i högsta hugg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
