Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 22. Husbond och matmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu tycke jag att vi ska’ dra’ igenom första hufvudstycke
i lill’katekesen, för i morgon ska’ vi ha’ husförhörskalas»,
sade Maglena med ganska inställsam röst.
Hon började att få för sig att det var bäst till att ta’
Månke med lämpor. Det oroade både henne och Ante
att den lille brodern fick gå så olärd hela vintern.
»Första hufvudstycket vet jag visst att jag kan», försäkrade
Månke drygt.
»Aldrig värdt att du säger de», utropade Maglena
förtrytsamt. »Svara då på rappet på andra budet?
»Du skall icke missbruka Herran din Guds namn, ty
Herran skall icke låta honom vara ostraffad som Hans
namn missbrukar.»
Svaret gick flytande, Maglena var påtagligen häpen.
Men hon tänkte snärja honom med åttonde budet, som
alltid tett sig trassligt för henne.
»Hvad förbjudes i åttonde budet?»
»All osannfärdighet och i synnerhet falskt vittnesbörd
emot nästan.»
Månkes ögon lyste triumferande.
»Tänk att nu måtte då tuppen värpa åt dej när Ante
kom tillbaka», berömde Maglena.
Månke pöste af belåtenhet.
»Ja si katekesen är då int någe farlig för mej int»,
sade han utan vidare anspråkslöshet. »Jag tror du ha’
int så lätt för de du, som jag», tillade han öfverlägset.
Maglena kände sig en smula illa berörd. Men det kom
icke i fråga att hon tänkte erkänna underlägsenhet i
något hänseende.
»Huru ha’ vi med psalmerna?» återtog hon med värdigt
allvar, medan hon med synbar möda trädde om stickorna
i tumhålet på vanten och började sticka tummen.
»Den där: Hela världen fröjdas Herran.»
»De går jag int ut me», muttrade Månke. »När ordena
stjälper så där på hvartannat och följs åt så dom ralma
lös, om ett enda ord gå unnan, så kan jag int minnas dom.»
»Men vi ska’ sjunga den versen i moron på husförhöre
och Ante han skall vara präst, och då vi få int
skämmas för en.»
»Läs versen tjugu gånger högt så får du de snart i dej.»
Månke tänkte verkligen följa Maglenas föreskrift. Det
var också så tröjsamt att sitta här inne vid elden och
se uppåt de solgranna dropparna i väggar och tak, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
