- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
166

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 28. Månke och Gullspira

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det andra stället uppe i fjället, där folket lefde som
röfvare med supande och slagsmål, kände Kristina väl till.

Hon hade nyss där inne i gården talat om för barnen
huru de, grannfolke, farit fram i bröllopsgården med
skjutande och knifskäring. Huru fjärdingsman och
länsman kommit, veckan efter bröllopet, och häktat
husbonden själf för lönkrögeri och finndrängen för
knifskäring.

Han berättade att Grels, största pojken, som var en
skräck för hela socknen och utom socknen med, hade
brutit bägge benen af sig när han en gång hade varit ute
i skogen på nå’n farlighet. Det var några
nödårsvandrarebarn, som han påstod hade stulit en klocka af
gammfarfarn, fast gubben ända i döden sade att han <i>gifvit</I> bort
klockan för att inte Grels skulle få den, och nu skulle
han ut och ta dem. Och Grels han hade haft finndrängen
med, och gråhyndan, som var folkilsken och lärd att
spåra opp hvad man visade henne på. De andra otäcka,
leda barnen voro med också, och andra drängen.

Grels, han hade skrikit och regerat och ränt utför stup
och uppblötta, hala nipor före de andra. Hur han flöjde,
han, så fick han syn på de stackare de jagade efter,
de hade då varit ända nere på isen. Och med de så
miste han riktigt vettet, Grels, så han såg sig inte för,
utan for framstupa, och hufvudstupa utför en stenknall
just nära intill ån, och där låg han med afbrutna ben!

Gammfarfarn blef död på densamma dagen. Och farmora
hon låg i nedersängen och spådde om allt ondt
och orättfärdigt, som skedde och skulle ske.

De var nog inte slut på farligheter i den gården så
länge där fans någon kvar af den supareslägten, hade
Kristina sagt.

Barnen hade setat som förstenade och hört på henne.
Aldrig hade de varit farligheter så nära som där.

De kunde icke förmå sig att tala om för Kristina, som
ju ändå visade sig så god och bra emot dem, att det
var de själfva, som varit de »förföljda nödårsvandrarna.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:43:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/frostmo/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free