Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 32. Uppe i fäbodarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nu hoppade de, rappa som vildar, ner från
stenen och gnodde bort till ledet.
Om inte björnen gått där ute på skogen så är det
fråga om huruvida Maglena, ja äfven Ante, inte rymt
dit direkt igen vid så farlig syn.
»Nu äro vi vilda svanor», skrek det underliga
vitterföljet, »och nu ska vi göra er till svanor också. Snart
går solen opp och då flyga vi bort till Egypten»,
halfsjöng en. Hon hade röda kinder, ögon, som lyste som
gnistor, och hår så långt och tjockt som en hästman.
»Prinsessor finnas där med lockigt hår, de äta på
guldfat», drillade en annan, en så fin och vacker, med rödt
bälte om särken, och med lockigt hår, som flög om
hufvudet på henne när hon sprang i dansen.
»Vi flyga öfver Medelhafvet och ta’ er med oss, bara
vi inte drunkna i hafvet», gnolade en annan rödkindsstinta
med svart hårman och stora ögon.
»Plums pladask, i haf och slask», storskrek en till liten
en. Hon stod vid en vattengöl och hoppade jämfota så
leret flög om henne och färgade hennes fötter och ben
gråa.
»Sjung, och hitta på nån’ting du också, Sylvia, annars
är du ingen svan», fortsatte hon.
»Jag kan ju ingenting», svarade Sylvia, en fin liten flicka,
som såg ut som den grannaste docka.
»Hitta på åt mig du Ingegärd, för jag kan ju bara sånt
som stora sjunga, sådana där krummelursånger, och det
låter inte vackert här.»
»Nej svanor sjunga inte sådant», medgaf Ingegärd, hon
med tjocka manen och goda ögonen.
»Kullen tova»,
sjöng Ingegärd i Sylvias ställe släpande och vemodigt, på
geterskevis.
»Tolf män i skoga.
Tolf män äro de.
Tolf svärd bära de.
Mig vilja de bortlocka.
Kullen to o-va.»
»Nu ska vi dansa, motsols omkring er, nio varf, och
så bli ni också vilda svanor», ropade Viva, som kom
skuttande fram från lergölen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
