- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
190

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 34. Åter på predikstol

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TRETTIOFJÄRDE KAPITLET.


<b>ÅTER PÅ PREDIKSTOL.<b>

Ante stod åter på en predikstol i skogen. Denna gång
på en ganska måttligt hög sten, som var helt och
hållet öfverväxt med grönhvitskimrande mossa.

»Kyrkfolket» hade kommit från alla håll, somliga hade
haft lång väg att gå. De hade sökt ut krokvägar mellan
trädstammar och rundt småmyrar. Nu sutto de bänkade i
rad på en gammal murken, mossöfverväxt hvillåga
(hviloplats af fällda stockar), som funnits vid
fäbodvägen långt innan fäbodarna byggdes.

»Ta’ opp psalmen, Angela», sade Elsa. »Ta’ Skogens
fåglar». De här, i skogen ha redan börjat, de.»

»Skogens fåglar sjunga med ett glädtigt mod», sjöng
Angela med stark, ren stämma. Alla barnen stämde in
med. Ante och Maglena äfvenså, alldeles i undran öfver
att de kunde samma sång som de fina herrskapsbarnen.
De glömde att de icke hörde riktigt samman allihop, en
känsla, som förut något tryckt dem, utan sjöngo med, som
när de sjungit samman med syskonen i lillgråstugan,
medan mor lefde.

»Skogens fåglar sjunga med ett glädtigt mod,
där på kvist de gunga,
kvittra Gud är god, Gud är god.»


Sången tystnade. Ante stod oppe på stenen så som
han stått där förut på dagen och predikat för Maglena. Då
hade det fallit sig så lätt för honom att få fram orden.
Hvar liten blomma i skogen, tjällbäcken, deras egen
räddning undan björnen, alla faror ur hvilka de så
underbart blifvit hulpna. Om alltsammans hade han predikat
väldeliga, så att Maglena både gråtit och snutit sig som
stort folk brukade göra i kyrkan, fastän hon denna gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:43:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/frostmo/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free